marie sandström Man kan undra varför Stahl så starkt betonade statens formella och institutionella sida snarare än dess etiskt-politiska innehåll. Han besvarade dock själv denna fråga. Mot den absoluta staten – statsabsolutismen – ställdes skyddet av den enskilde medborgaren och minoriteten gentemot den obegränsade statsmakten; i ett en- eller folkvälde ”utsätts den enskilde eller minoriteten” allt som oftast av ett statligt ”förtryck”91. Också en folkförsamling eller parlament kan således ”utöva en sådan statsabsolutism som hotar att inskränka den enskildes, minoritetens, kyrkans rättigheter”92. Skyddet för den enskilde medborgaren och minoriteter är således inte beroende av en viss moral i staten, utan är istället en del av dess institutionella struktur, ty den statliga administrationen skall utövas ”enligt och inom lagarna, annars förlorar staten sin egenskap av rättsstat”93. Rättsstaten är således, enligt Stahls mening, närmast identisk med statens juridiska sida, som dock måste kunna samexistera med statens politiska element.94 Det formella rättsstatsbegreppet står således, och faller, med svaret på frågan om hur relationen mellan statens politiska och juridiska element skall gestalta sig i en rättsstat. Redan under upplysningen hade kritiken av polisstaten tvingat fram ett möjligt svar på denna fråga. I sin rättslära 90 A a., s. 111: ”Jene Lehre der Volkssouveränität hat nur allerdings die Wahrheit, dass der Staat unbestreitbar zuletzt auf dem Volkswillen ruht, nur dadurch ist es ein sittliches Reich der Gemeinschaft”, se vidare s. 166: ”Die Gesetze (Rechtsgrundsätze) als das Ethos des Staates haben aber (materiell) ihren Ursprung und Sitz im nationalen Bewusstseyn, wie sie (formell) ihre Geltung durch den Souverän haben (…). --- Darum ist die Gesetzgebung nicht nur Sache des Souveräns, sondern auch des Volkes. In der Demokratie fällt ohnehin beides zusammen”. 91 A a., s. 178. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”… ist der Einzelne oder die Minorität der Unterdrückung ausgesetzt“. 92 A a., s. 127. Min översättning. I original lyder citatet i sin helhet som följer: ”Das ist wohl zu unterscheiden von Absolutismus des Fürsten, denn auch das Parlament (…), ja auch die demokratische Versammlung kann solchen Absolutismus üben, das Recht des Einzelnen, der Minderzahl, der Kirchen brechen”. 93 A a., s. 446. Min översättning. I original lyder citatet i sin helhet som följer: 94 Den tyske rättsvetenskapsmannen Ernst-Wolfgang Böckenförde, för övrigt en stor beundrare av Carls Schmitts arbeten, beskrev Stahls formella rättsstat såsom en ”justizstaatlichen Ausgestaltung des Rechtsschutzes”, en beskrivning som inte bara betonar de statliga organens affinitet för, utan snarare identitet med rätt och juridik. Citerat efter Gabriele Wilde, Das Geschlecht des Rechtsstaats: Herrschaftsstrukturen und Grundrechtspolitik in der deutschen Verfassungstradition, Frankfurt-am-Main 2001, s. 44. 263
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=