en alldeles lagom rättsstat? statliga ingrepp, till exempel för att garantera allmän välfärd och bildning.88 Denna bestämning av statens verksamhet har emellertid en helt annan och överraskande konsekvens, nämligen att den undanröjer statsmaktens personliga element. Åtminstoneettavskälen – och sannolikt det främsta – till Carl Schmitt skepsis inför tanken på ett nationalsocialistiskt rättsstatsbegrepp är Stahls formella rättsstatsbegrepp och det genomslag som denna rättsstatslära kom att få. Om staten skall vara en rättsstat, så måste tanken på en personlig härskarmakt – själva urbilden av offentlig makt och polisstatens historiska grund – överges. Istället måste den moderna staten betraktas såsom en institution; en tanke som är direkt oförenlig med Hans Francks Adolf Hitlers rättsstat: Påpekandet att staten är en institution – inte en personlig makt – träffar dock inte endast den personliga furstemakten, utan också dess synbarliga motsats, folkväldet. Stahl medgav att folksuveränitetsprincipen visserligen i den meningen är korrekt, att den offentliga makten ytterst vilar på folkets vilja, eller åtminstone acceptans90, men därav följer inte att staten och folkviljan är identiska i en rättsstat. För Stahl kännetecknas rättsstaten istället av relationen mellan statens administrativa sida och rättsordningen. 88 Denna beskrivning av statens uppgift står i uppenbar opposition till minimal- eller nattväktarstaten. För Stahl är det vi idag skulle kalla välfärds- eller socialrätt statens, eller mer precist politirättens, potentiellt mest expansiva rättsområde. 89 A a., s. 109 f. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Der Staat ist aber auch nicht eine unmittelbare Persönlichkeit oder private Herrschaft, die in dem Willen und Rechte des Herrschers oder den willkührlichen gegenseitigen Abkommen zwischen Herrscher und Unterthanen ihre Ursache und das Gesetz ihres Bestandes hat, selbst nicht bei monarchischer Verfassung. Der Fürst hat der Gewalt nicht als in seiner Person, sondern als im Wesen der Anstalt entsprungen, daher auch nicht nach seinem Privatwillen und zu seinem Privatzweck, sondern begränzt und bestimmt durch den Zweck und nach dem Gesetze der Anstalt”. 262 Staten är emellertid inte heller enomedelbar personlighet eller privat herravälde, som har sin orsak och existensberättigande i härskarens vilja och rättigheter, eller i den godtyckliga överenskommelsen mellan härskare och undersåtar – inte ens i en monarki. Furstens makt har således inte sitt ursprung i dennes person, utan i institutionens karaktär, och bestäms inte av härskarens privata vilja, utan begränsas och bestäms av statens syfte och dess lagar.89
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=