marie sandström Rättsstaten har av nödvändighet ett janusansikte: Makt och rätt är visserligen olika element i staten, men de betingar varandra. Schmitts antagande att lagen endast utgör en befallning, vars giltighet är beroende av en preexisterande makt, är således lika meningslöst, som att anta att hönan kom före ägget eller vice versa. Makten föregår inte, eller är hierarkiskt överordnad, lagen. Vad innebär då den antagna dialektiken mellan makt och rätt för Stahls syn på rättsstaten? Statsmakten är, menade Stahl, en anstalt för det allmännas väl – res publica – som innefattar såväl makt som regleringen av statens bestånd och verksamhet.86 Idenna mening är staten ett ursprungligt helt som föregår och är hierarkiskt överordnad dess olika beståndsdelar: Denna beskrivning av staten innebär att de statsrättsliga kontraktsteorier, som syftar till att legitimera utövningen av också en obegränsad statsmakt, blir överflödiga. Hänvisningen till det allmännas väl medför vidare att syftet bakom statens existens och verksamhet överskrider minimalstatens gränser. Staten har såväl en rätt som en skyldighet att tillse det allmännas väl, också i konflikt med den enskildes krav på frihet från 85 A a., s. 163. Min översättning. I original lyder texten som följer: „Es besteht zwischen Gesetz und Staatsgewalt, wie in der Persönlichkeit (…) und in dem Organischen, wechselseitigen Voraussetzung und Wechselwirkung, und doch hat jedes sein eignes selbstständiges Bereich. Dagegen führt es nothwendig zum Staatsabsolutismus (…), wenn man bloß die Staatsgewalt, wäre dieß auch das souveräne Volk (volonté générale), als das Erste und das Gesetz als Produkt desselben betrachtet, statt letzteres als eine eben so ursprünglich vorhandene Macht anzunehmen“. 86 A a., s. 109. 87 A a., ibidem. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Es ist nicht eine bloße Gesellschaft (societas), der durch den Willen der einzelnen Glieder ihr Daseyn und das Gesetz ihres Verstandes hat, sondern eine Macht und ein Subjekt vor und über ihnen“. 261 Den [staten] är inte endast ett samhälle (societas), som har viljan hos dess beståndsdelar att tacka för sin existens och inre logik, istället är den en makt och ett subjekt som föregår och står över dem.87 då man betraktar statsmakten – även om det rör sig om folket såsom suverän (volonté générale) – såsom det första och lagenendastsåsomenproduktav denna makt, istället för att uppfatta den senare, lagen, såsom en lika ursprunglig funktion.85
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=