en alldeles lagom rättsstat? kungamakt, Mohls minimalstat eller Schmitts folkvälde uppfylla kraven på formell rättsstatlighet. Samtidigt är dock det motsatta sant, nämligen att rättens normativitet har sin grund i den ”… enda, högsta och suveräna makten på jorden”83. Endast där den offentliga makten finns, existerar rätten: I motsats till Schmitt såg emellertid Stahl inte statsmakten i undantaget; tvärtom implicerar undantagstillståndet alltid ett hot mot statsmakten och innebär att dess främsta verktyg och rättsliga grund suspenderas. Statens yttersta förutsättning är visserligen den offentliga våldsmakten, men maktutövningen måste, för att staten skall förtjäna epitetet rättsstat, visa regelbundenhet, vilket är motsatsen till undantaget. I själva verket måste en rättsstat bygga på föreställningen om rätten såsom ett system av normer, som hela tiden minimerar utrymmet för undantag till förmån för rättsgrundsatsernas enhetlighet. Också billighetsavgöranden, vars nödvändighet Stahl erkände, syftar i så fall till att bekräfta rättens systematiska enhetlighet: Undantaget bekräftar ju regeln. I ett rättssystem som uppfyller kravet på rättsstatlighet utövas alltså den yttersta makten, statsmakten, under och genom lagarna. Detta utesluter såväl en autokratisk som en revolutionär rättsstat. I det första fallet finns makt, men ingen självständig rätt, och i det andra fallet finns det – ännu – inte en etablerad statsmakt, än mindre någon rätt. I undantaget och undantagstillståndet såg Stahl statsmaktens svaghet och rättens otillräcklighet, snarare än maktens potens: 83 A a., s. 123. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”… die Eine, oberste, die souveräne Macht auf Erden”. 84 A a., s. 163. Min översättning. I original lyder texten som följer: ” Auf der andern Seite ist die Staatsgewalt wieder Grund und Voraussetzung des Gesetzes – es gilt durch ihr Ansehen, und sie hat Macht es abzuändern und fortzubilden, und herrscht die Staatsgewalt in weiter Sphäre frei innerhalb des Gesetzes”. 260 Å andra sidan är statsmakten grund och förutsättning för rätten, som äger giltighet genom statens auktoritet och staten äger makten att ändra och utveckla rätten, inom lagarna härskar statsmakten på vidsträckta områden.84 Mellan lagen och statsmakten består, i likhet med personligheten och det organiska, en växelvis förutsättning och växelverkan; dock har var och en ett eget självständigt område. Varje avvikelse från detta leder till statsabsolutism (…),
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=