marie sandström Innehållet – statens etiska och politiska mål – är avhängigt den offentliga makten78, medan statens form, dess förvaltning, är beroende av rätten: ”Staten består av två olika element: överheten eller statsmakten (imperium) och rätten, som ömsesidigt betingar varandra”.79 Dessa två element – makten och rätten – är oupplösligt bundna till varandra; medan rätten endast kan realiseras genom makten, så måste makten, i alla fall om det skall anses vara legitim, verka i och genom rätten. Det är dock genom det sistnämnda elementet som staten blir ”ett rättsligt rike, en ’rättsstat’”80. Därmed står rättsstaten i en olöslig konflikt med varje styrelseform, i vilken överhetens befallning verkar direkt på avgörandet av det enskilda fallet. Detta gäller oavsett vem suveränen är – om det rör sig om en kung eller folkförsamling är därvidlag egalt – och huruvida utfallet i allmänhet eller i det enskilda fallet skulle kunna betecknas såsom ont eller gott: Det är således polisstatens form, inte dess innehåll, som står i strid med formella rättsstatens idé och därmed skulle varken Hallers obegränsade 78 Statsmakten eller överheten, ytterst den offentliga våldsmakten, se Stahl, a a., s. 162. 79 A a., s. 162. 80 A a., s.105: Min översättning. I original lyder texten som följer: ”… ein Reich des Rechts, ’Rechtsstaat’ …”. 81 A a., s. 162 f. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Das Gesetz ist Grund und Voraussetzung der Staatsgewalt, durch welches die Staatsgewalt ist (Gesetze über die Regierungsform, Thronfolge), und ist theils Schranke, theils positiver Bestimmungsgrund ihrer Ausübung, sie darf es nicht überschreiten und muss es vollziehen”. 82 A a., s. 106. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Der Rechtsstaat steht daher im Gegensatz vor Allem zum patriachalischen, zum patrimonialen, zum bloßen Polizey-Staate, in welchen die Obrigkeit darauf ausgeht, die sittlichen Ideen und die Nützlichkeitszwecke in ihrem ganzen Umfange und nach einer moralischen, daher arbiträren Würdigung eines jeden Falles zu realisieren”. 259 Lagen är grunden och förutsättningen för statsmakten – genom vilken den är statsmakt (regeringsformen, successionsordningen) – och den är dels en gräns, dels en positiv bestämning av dess utövande; statsmakten får inte överskrida, utan skall realisera lagen.81 Rättsstaten står därmed i motsats till framför allt den patriarkala, patrimoniala eller blotta polisstaten, i vilken överheten utgår från att kunna realisera sina etiska idéer och nyttoändamål i deras fulla utsträckning och genom en moralisk, och därmed godtycklig, bedömning av varje enskilt fall.82
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=