en alldeles lagom rättsstat? Överensstämmelsen mellan Carl Schmitts kritik av denna normativt neutrala och formella rättsstat med Radbruchs kritik av en stat som värderar likformighet och förutsebarhet högre än materiell rättvisa är slående. Denna statsform behöver inte vara omoralisk, men den är till sitt väsen amoralisk. Schmitts kritik av den formella rättsstaten avslöjar också ett illa dolt förakt för den formella rättsstatens politiska ineffektivitet och svaghet. Insnärjd i juridisk teknik och metod förlorar statsmakten mycket av sin förmåga att upprätthålla ordning och säkerhet: daß dieser Inhalt auf seine Inhaltlichkeit verzichtet und sich als Inhalt (als Religion, Weltanschauung, Sittlichkeit) aufgibt, um ’juristisch’ zu werden. Im Staats- und Verwaltungsrecht des Rechtsstaats hat sich längst herausgestellt, daß die Rechtslehre des formalen Rechtsstaates immer nur Normensetzung und Normenanwendung (’Normenkonkretisierung’) unterscheiden”. 66 A a., s. 191 f. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Alles Folgende ist nur die folgerichtige Entwicklung dieses Anfangs: die Abtrennung des Rechts von Religion und Sittlichkeit; der ’rein juristische’ Begriff des Rechts, den Rudolf Sohm bezeichnenderweise den ’Rechtsbegriff des Rechts’ nennt; die Verwandlung von Recht und Gerechtigkeit in ein positivistisches ’ziviles Zwangsnormengeflecht’, dessen ganze Gerechtigkeit in der Rechtssicherheit, d. h. in seiner Berechenbarkeit besteht; das Ideal der Justizförmigkeit aller Staatsakte und der Grundsatz der ‚Gesetzmäßigkeit‘ der Verwaltung, ja, den normativistischen Bindung des gesamten staatlichen Lebens, die Recht und Gesetz zum bloßen Fahrplan der bürokratischen Maschine macht“. 67 A a., s. 196. Min översättning och kursivering. I original lyder texten som följer: ”Während der frühe liberale Rechtsstaat noch eine Weltanschauung hatte und eines politischen Kampfes fähig war, ist die einzige Weltanschauung, der ein solcher positivistischer Gesetzesstaat 254 Medan den tidiga liberala rättsstaten ännu hade en världsåskådning och var förmögen att delta i en politisk kamp, är den enda världsåskådning som specifikt hör till en sådan positivistisk lagstat en hjälplös relativism, agnosticism eller nihilism, för vilka rätten är ett ’etiskt minimum’, som tror på ’det faktiskas normativa kraft’ och hos vilka den omedelbara rättvisan i principen nullum crimen sine poena injagar en panisk skräck.67 Allt som följer är endast den konsekventa utvecklingen av denna utgångspunkt: Avskiljandet av rätten från religion och moral; det ’rent juridiska’ rättsbegreppet, som Rudolf Sohm träffande kallade för ’rättens rättsbegrepp’; förvandlingen av rätt och rättvisa till ett positivistiskt ’nätverk av tvingande normer’, där rättvisan endast består i rättssäkerhet, det vill säga i dess förutsebarhet; alla statliga handlingars processuella grund och grundsatsen om förvaltningens normbundenhet, ja, den normativistiska bundenheten i hela statens existens, reducerar rätten och lagen till den byråkratiska maskinens tidtabell.66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=