marie sandström I en makt- eller polisstat blir följaktligen svaret på frågan, vem som skall utöva all denna makt, av särskild betydelse. Denna statsform brukar uppfattas såsom till sin natur odemokratisk, men detta är, enligt Schmitt, inte en självklarhet. Om man med begreppet demokrati avser folkstyre, så måste man ge honom rätt. I makt- eller polisstatens bestämning anges ju inte vem eller vilka som skall utöva den politiska makten, även om den i historien har haft en stark koppling till autokrati.49 Schmitt menade dock att det motsatta är fallet. Den liberala rättsstatens materiella element, skyddet för medborgarnas fri- och rättigheter, innebär nämligen – ja, syftar uttryckligen till – en begränsning av folkviljans genomslag. När väl målet är uppfyllt, måste medlet, demokratin, inskränkas: Den liberala rättsstatens förhållande till den demokratiska styrelseformen var således redan från början spänt. När det av pragmatiskt-politiska skäl var motiverat förenades emellertid dessa två svårförenliga storheter, ”varvid folkrepresentationen helt självklart och i allmänhet stillatigande 49 Schmitts inställning till führerprincipen är inte helt klar, men i en artikel – Der Führer schützt das Recht, I:Deutsche Juristenzeitung 1934, s. 946 f. – gav Schmitt följande beskrivning av ledarens roll i ett undantagstillstånd: ”Der wahre Führer ist immer auch Richter. Aus dem Führertum fließt das Richtertum. Wer beides voneinander trennen oder gar entgegensetzen will, macht den Richter entweder zum Gegenführer oder zum Werkzeug eines Gegenführers und sucht den Staat mit Hilfe der Justiz aus den Angeln zu heben”. 50 A a., s. 150. Min översättning och kursivering. I original lyder texten som följer: ”Die rechtsstaatliche Garantie richtet sich gegen jeden Absolutismus und setzt jedem politischen Gesetzesbegriff, mag es nun der monarchische oder der demokratische sein, sachliche Schranken, in dem sie verhindert, dass jeder von Gesetzgeber, d h der für den Erlass von Gesetzen zuständigen Stelle vorgenommene Eingriff in Freiheit und Eigentum als Gesetz betrachtet wird, vielmehr stets als eine Norm mit bestimmten Qualitäten vorausgesetzt ist. In der Wirklichkeit des politischen Kampfes aber wird immer nur gegen den jeweils anwesenden Absolutismus gekämpft. Der Kampf gegen den damals, 1848, bestehenden monarchischen Absolutismus bedeutete daher einen Kampf für Demokratie”. 249 Den rättsstatliga garantin riktar sig mot alla former av absolutism och uppställer sakliga begränsningar för varje politiskt lagbegrepp, oavsett om det är monarkistiskt eller demokratiskt, genom att förhindra att några av lagstiftaren, det vill säga det för lagstiftning ansvariga statsorganet, företagna ingrepp i frihet och egendom betraktas såsom lag, istället förutsätts alltid en norm med bestämda kvaliteter. I den politiska kampens realiteter avsåg striden dock alltid absolutismen. Kampen mot den, år 1848, förhärskande monarkiska absolutismen innebar sålunda en kamp för demokrati.50
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=