marie sandström område sker med utgångspunkt i ett icke-kognitivt ”axiom”. Lösningen på detta problem fann Kant i distinktionen mellan vetenskapens innehåll och form: Medan innehållet är vetenskapligt ovetbart – endast i det för det rena förnuftet onåbara ”tinget i sig” förenas nämligen vara och böra – så är det fullt möjligt att upprätthålla kravet på vetenskaplig form också vad gäller normativa slutledningar. Slutsatsen är således att ett värde, i detta fall privatautonomin, kan användas somomdet vore ett axiom, ur vilket logiskt hållbara slutsatser om olika ändamåls förnuftsenlighet kandras.38 Reservationen – att den medborgerliga friheten bara kanantas vara, inte faktiskt är ett axiom – förefaller dock snabbt ha fallit i glömska. Arvet från upplysningen är således dels en fast förvissning om de mänskliga rättigheternas absoluta karaktär, dels en ovanligt skakig – och med tiden allt skakigare – grund för denna uppfattning. Detta fenomen är dock, enligt Schmitt, inte i första hand en följd av vetenskapens reträtt, utan snarare ett slående uttryck för liberalismens övertygelse att just dess värderingar är ”förnuftiga” och därmed neutrala fakta. En konsekvens av detta tankesätt är att de liberala fri- och rättigheterna, såsom rättsstatens materiella innehåll, antas befinna sig på ett annat och högre plan än kampen mellan olika grupper och intressen i samhället. Med kravet på absolut rättsstatlighet sänks en slöja över statens och rättens realiteter: Statsmakten och dess vilja (voluntas) förkläs till oväldigt förnuft (ratio): 38 Denna argumentationsmodell i den praktiska filosofin – som nykantianen Hans Vaihinger träffande betecknade såsom ”Die Philosophie des ’als-ob’” – saknar visserligen inte praktisk nytta, men är i vetenskapligt hänseende en ren fiktion som inte säger något om den objektiva verkligheten, se Sandström, Marie, Das dogmatische Verfahren als Muster der rechtswissenschaftlichen Argumentation, I: Rechtswissenschaft und Philosophie von 16. bis 18. Jahrhundert – Beiträge zu einem interdisziplinären Symposium in Tübingen von 18. bis 20. April 1996(Contubernium, Tübinger Beiträge zur Universitäts- und Wissenschaftsgeschichte, bd. 46, utg. Jan Schröder) Stuttgart 1998, passim. 245 Den borgerligt-rättsstatliga författningen motsvarar principiellt den borgerliga individualismens ideal, och i sådan grad att dessa principer ofta likställs med författningen och ’författningsstat’ blir synonymt med ’borgerlig rättsstat’ (…). Denna författning innehåller i första hand ett ställningstagande till förmån för den borgerliga friheten: personlig frihet, privategendom, avtals-, handels- och näringsfrihet osv. Staten framstår som samhällets strängt kon-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=