en alldeles lagom rättsstat? Denna upplysningstida tanke, som kommer till sitt mest precisa uttryck i Immanuel Kants försök att genom den praktiska filosofin befria människan från den heteronomi som följer av statsmaktens paternalism37, är grunden till den liberala rättsstatens mest karakteristiska element, skyddet av de oförytterliga fri- och rättigheter som tillkommer varje människa. Detta försök att förvandla privatautonomi till vetenskap förefaller dock vara dömt att misslyckas. Den ontologiska distinktionen mellan vara och böra förefaller innebära att uttrycket normativ förnuftighet i själva verket måste betraktas såsom en oxymoron.Om rättsstaten har en skyldighet att skydda ett förnuftigt utövande av den medborgerliga friheten, så innebär dettae contrario att staten saknar en skyldighet att skydda denna frihet när handlandet saknar ett förnuftigt ändamål. Mohls materiella rättsstat står således och faller med den filosofiska bestämningen av det teleologiskt förnuftiga i medborgarnas handlingar. Det rena eller vetenskapliga förnuftet har dock, enligt Kant, ingen domvärjo över det icke-kognitiva börat. Den normativa utsagans giltighet kan nämligen inte härledas ur det rena förnuftet – den är inte i sig förnuftig – utan är ett resultat av en överenskommelse, till exempel ett avtal eller ett val. Kant var själv medveten om den praktiska filosofins tillkortakommanden: Varje härledning på detta 36 A a., s. 126. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Aus der Grundidee der bürgerlichen Freiheit ergeben sich zwei Folgerungen, welche die beiden Prinzipien des rechtsstaatlichen Bestandteils jeder modernen Verfassung ausmachen. Erstens einVerteilungsprinzip: die Freiheitssphäre des Einzelnen wird als etwas von dem Staat Gegebenes vorausgesetzt, und zwar ist die Freiheit des Einzelnen prinzipiell unbegrenzt, während die Befugnis des Staates zu eingriffen in diese Sphäre prinzipiell begrenzt ist. Zweitens ein Organisationsprinzip, welches der Durchführung dieses Verteilungsprinzip dient: die (prinzipiell begrenzte) staatliche Macht wird geteilt und in einem System umschriebener Kompetenzen erfasst”. 37 Se a a. ibidem: ”Sie [statens författning] ist, wie Kant sagt, erstlich nach den Prinzipien der Freiheit der Glieder einer Gesellschaft als Menschen gestiftet”. Se, rörande den paternalistiska statsuppfattning som var förhärskande fram till upplysningen, Peterson, Claes, Rättssystemet och den samhälleliga verkligheten: Dikotomin stat – samhälle som utgångspunkt för den rättsvetenskapliga analysen, I: Den svenska förvaltningsmodellen. Rättshistoriska studier bd. 28 (utg, Claes Peterson), Stockholm 2020, passim. 244 organisationsprincip, vars genomförande skall tjäna fördelningsprincipen: den (principiellt begränsade) statsmakten delas och innefattas i ett system av begränsade kompetenser.36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=