marie sandström Schmitt konstaterade, att Robert von Mohl i sina försök att ge rättsstatsbegreppet ett materiellt innehåll bara hade lyckats att formulera ett krav på ”… statens underkastelse under det individualistiskt-borgerliga samhället”34. Det är dock inget ”bara” över detta bidrag till rättsstatslärans historia. Tvärtom: Genom att förena ett värderande rättsstatsbegrepp med det liberala kravet på maximalt självbestämmande för individen lyckades Mohl i själva verket beväpna – eller snarare ”vapenisera” – den kantianska privatautonomin i striden mot den framväxande statskonservativismen. Den liberala staten, och särskilt dess politirätt, så som Mohl förstod den, har som enda övergripande skyldighet att skydda den enskilde individens rätt till självbestämmande gentemot såväl yttre som inre fiender. Någon motsvarande rätt att ingripa i den enskildes förnuftiga utövande av denna frihet har staten däremot inte. Detta innebär, enligt Schmitt, att staten reduceras till en tjänare, den ”beväpnade garanten för denna borgerliga ordning”35: 33 Mohl, Robert von,Die Polizei-Wissenschaft nach den Grundsätzen des Rechtsstaates, Tübingen 1832, Bd. I, s. 14. Min översättning. Originaltexten lyder som följer: ”… die Freiheit des Bürgers [ist] die Grundlage des ganzen Rechtsstaates; er darf und soll sich nach allen Richtungen, in welcher er einen vernünftigen Zweck verfolgt und auf kein Recht eines Drittens stößt, frei bewegen. Der ganze Staat mit allen Einrichtungen ist nur dazu bestimmt, diese Freiheit (des Bürgers) zu schützen und möglich zu machen”. 34 Schmitt, Was bedeutet den Streit um den”Rechtsstaat”?, s. 190. Min översättning. Originaltexten lyder som följer: ”… die Unterwerfung des Staates unter die individualistisch-bürgerliche Gesellschaft“. 35 Dens., Verfassungslehre, s. 130. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”… den Staat als den bewaffneten Garanten dieser bürgerlichen Ordnung …”. 243 … medborgarens frihet [är] grunden för hela rättsstaten; medborgaren får och skall röra sig fritt i alla riktningar, så länge han följer ett förnuftigt ändamål och inte hamnar i konflikt med andras rätt till frihet. Hela staten, med alla dess organ, har bara en bestämning, att skydda och möjliggöra utövandet av medborgarens frihet.33 Den grundläggande idéen om mänsklig frihet har två konsekvenser, som utgör varje modern författnings rättsstatliga grundpelare. Först enfördelningsprincip: den enskildes frihetssfär är såsom något i förhållande till staten givet och förutsatt, det vill säga den enskildes frihet är principiellt obegränsad, men statens befogenhet att ingripa i denna sfär är principiellt begränsad. Sedan en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=