marie sandström mitet kan härledas ur dess ”förmenta eller påstådda” nytta för det tyska folket, riktade sig mot den nationalsocialistiska stats- och rättsteorin samt dess främste företrädare – ”Hitlers kronjurist” – Carl Schmitt. En hänsynslös karriärist, antisemit, erotoman och bannlyst katolik: Carl Schmitt beskrivs ofta som en förfärlig eller till och med ond människa. Det är omstritt i litteraturen huruvida Schmitt, som hade författat ett av sina viktigaste arbeten – Verfassungslehre (1928) – under Weimarrepublikens dagar, redan vid denna tidpunkt hade formulerat den stats- och rättslära som har kommit att förknippas med nationalsocialism. Klart står i vilket fall att Schmitt hälsade det nazistiska maktövertagandet med begeistring, ty det skulle innebära Hegels – eller snarare den hegelianska ämbetsmannastatens – ”död”. Redan i maj 1933 blev Schmitt medlem i det nationalsocialistiska partiet och han använde därefter all sin intellektuella briljans till att bland annat legitimera Hitlers mord på politiska konkurrenter under ”de långa knivarnas natt”. Ironiskt nog anklagades Schmitt år 1936 avSchutzstaffel (SS) för att vara en förtäckt hegelian och han tvingades en kort tid därefter lämna flertalet av sina politiska uppdrag.23 Efter Nazitysklands fall hotades han av åtal och drabbades av yrkesförbud som innebar att han tvingades lämna sin lärostol vid Berlins universitet. Detta gjorde honom dock varken mindre produktiv eller inflytelserik: Såväl anhängare som meningsmotståndare flockades till Schmitts privatissimum. Han dog lika obotfärdig som han hade levat år 1985 i sin födelsestad, Plettenberg, i Nordrhein-Westfalen.24 23 Därmed förlorade Schmitt mycket av sitt politiska inflytande och den inofficiella titeln, Hitlers kronjurist, övergick till Hans Frank, som sedermera dömdes till döden av de allierades militärdomstol, Nürnbergtribunalen, och avrättades. Frank lanserade i en artikel uttrycket ”Der deutsche Rechtsstaat Adolf Hitlers“, för att särskilja den nationalsocialistiska rättsstaten från den liberala, se Frank, Hans, Der deutsche Rechtsstaat Adolf Hitlers, I: Deutsches Recht, 1934, s. 120–123. 24 För en närmare inblick i Carl Schmitts sällsamma liv, se Mehring, Reinhard, Carl Schmitt. Aufstieg und Fall, München 2009. 239 Carl Schmitt – den onde?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=