en alldeles lagom rättsstat? Kravet på rättssäkerhet måste nämligen vägas mot andra legitima intressen i rättssystemet, såsom ändamålsenlighet och rättvisa. För Radbruch var således rättssäkerhet inte identiskt med rättvisa: För att upplösa denna konflikt mellan å ena sidan rättssäkerhet, i betydelsen lag- eller rättsenlighet i rättstillämpningen, och å andra sidan rättvisa måste Radbruch nå en kompromiss mellan oförenliga intressen: ”Visst, mänsklig ofullkomlighet innebär att de tre värdena – allmännytta, rättssäkerhet och rättvisa – inte alltid låter sig förenas harmoniskt med varandra och då låter det sig bara avvägas, om den undermåliga, den skadliga eller orättvisa lagen ändock, för rättssäkerhetens skull, skall tillskrivas giltighet, eller om giltighet skall förnekas den på grund av dess orättvisa innehåll eller bristande allmännytta.19 Om den positiva – satta – rätten kan stå i strid med rättvisans bud, så måste dock endera vika. Radbruchs val kan överraska läsaren: tenzeitung 1 (1946), s. 105–108, citerat efter Rechtsphilosophie, 8:e upplagan (utg. Erik Wolf/ Hans-Peter Schneider) 1973, s. 339–350 (345 f.). Min översättning. I original lyder texten som följer: ”... aber Rechtssicherheit ist nicht der einzige und nicht der entscheidende Wert, den das Recht zu verwirklichen hat”. 18 A a., s. 345. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Die Rechtssicherheit, die jedem positiven Gesetz schon wegen seiner Positivität eignet, nimmt eine merkwürdige Mittelstellung zwischen Zweckmäßigkeit und Gerechtigkeit ein:sie ist einerseits vom Gemeinwohl gefordert, anderseits aber auch von der Gerechtigkeit. Wo ein Widerstreit zwischen Rechtssicherheit und Gerechtigkeit, zwischen einem inhaltlich anfechtbaren, aber positiven Gesetz und zwischen einem gerechten, aber nicht in Gesetzesform gegossenen Recht entsteht, liegt in Wahrheit ein Konflikt der Gerechtigkeit mit sich selbst, ein Konflikt zwischen scheinbarer und wirklicher Gerechtigkeit vor”. 19 A a., s. 94 f. Min översättning. Originalet lyder som följer: ”Gewiß, menschliche Unvollkommenheit läßt im Gesetze nicht immer alle drei Werte des Rechts: Gemeinnutz, Rechtssicherheit und Gerechtigkeit, sich harmonisch vereinigen, und es bleibt dann nur übrig abzuwägen, ob dem schlechten, dem schädlichen oder ungerechten Gesetze um der Rechtssicherheit willen dennoch Geltung zuzusprechen, oder um seiner Ungerechtigkeit oder Gemeinschädlichkeit willen die Geltung zu versagen sei”. 236 Rättssäkerheten, som är en aspekt av varje positiv lag redan på grund av dess positivitet, intar en egendomlig mellanställning mellan ändamålsenlighet och rättvisa: Den är en förutsättning för, å ena sidan, det allmännas väl, å andra sidan, rättvisan. För det fall en konflikt uppstår mellan rättssäkerhet och rättvisa, mellan en innehållsmässigt anfäktbar, men positiv lag och en rättvis, men inte i lagform given rätt, har de facto rättvisan hamnat i konflikt med sig själv – en konflikt mellan skenbar och verklig rättvisa.18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=