RS 32

marie sandström kognitiv karaktär och därför varken kan sägas vara sanna eller falska. Därmed skulle det vara omöjligt att dra slutsatser om vad som bör vara utifrån kunskaper om vad som är eller har varit. Detta antagande –theisought problem– formulerades visserligen inte ursprungligen av Kant, utan av den skotske upplysningsfilosofen David Hume14 , men den kom att bli en av grundbultarna i dennes förnuftskritik. Radbruch delade Kants uppfattning, att normativa slutsatser inte kan dras ur faktakunskaper: Denna begränsning av den vetenskapliga diskursen innebar dock att kunskapsvägen till natur- eller förnuftsätten slutligen skars av, vilket i förlängningen ledde till en positivering av rättsvetenskapen. Därmed föll också den objektiva grunden för den koppling mellan den givna lagen, vilket är ett historiskt faktum som kan verifieras och falsifieras, och rättvisan, det vill säga lagen som den borde vara, inte som den är. Om man för ögonblicket bortser från implikationerna av Radbruchs neokantianism för resonemangens hållbarhet, så förefaller denna ”nya” naturrätt – en naturrätt utan natur16 – möjliggöra ett absolut rättssäkerhetsbegrepp. I ett rättssäkert system borde rimligen rättvisan, i form av rättsgrundsatser, undantränga lagen; den skulle ju utgöra den verkliga och överordnande rättskällan. Detta var dock inte Radbruchs avsikt: ”… rättssäkerhet är [nämligen] inte det enda och inte det avgörande värde, som rätten har att förverkliga”.17 14 Hume, David, A Treatise of Human Nature, bdIII, del I, avsnitt I, London 1739–1740. 15 Radbruch, Gustav, Rechtsphilosophie, 3:e upplagan, Leipzig 1932, s. 6. Citerat ur Aydin, Taner, Gustav Radbruch, Hans Kelsen und der Nationalsozialismus: Zwischen Recht, Unrecht und Nicht-Recht, Volym 77 av Studien zur Rechtsphilosophie und Rechtstheorie, BadenBaden 2020, s. 40. Min översättning. I original lyder texten som följer: ”Die Kantische Philosophie hat ins über die Unmöglichkeit belehrt, aus dem, was ist, zu erschließen, was wertvoll, was richtig ist, was sein soll. In der Tat haben wir es nach Kant in der Moralphilosophie nicht damit zu tun Gründe anzunehmen, von dem, was geschieht, sondern Gesetze von dem, was geschehen soll”. 16 En naturrättslära utan en ontologisk grund, se Sandström, Marie, Rättshistoriker – räddare i den europarättsliga nöden? Juridisk tidskrift, 3/1994–1995, s. 604. 17 Radbruch, Gustav, Gesetzliches Unrecht und übergesetzliches Recht, I: Süddeutsche Juris235 Den kantianska filosofin har upplyst oss om det omöjliga i, att ur det som är dra slutsatser om vad som är värdefullt, vad som är riktigt och vad sombör vara. Faktum är att vi, enligt Kant, i moralfilosofin inte skall göra antaganden om grunderna till varför något sker, utan om lagar till vad som bör ske.15

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=