marie sandström ställningen inleds sålunda med en redogörelse för de rättsstatsföreställningar som kan tillskrivas en av efterkrigstidens mest namnkunniga och hyllade rättsstatsteoretiker, Gustav Radbruch. Det är lätt att förstå och, i viss mån sympatisera, med föreställningen, att rättsvetenskapsmannen och politikern Gustav Radbruch är den gode i rättsstatslärans historia. Han var, av allt att döma, en modig och principfast människa. Om frågan vore, vilken av de tre rättsstatsteoretikerna som borde bjudas in till en middagsbjudning, skulle valet sannolikt falla på den djupt sympatiske Radbruch. Hans personliga egenskaper säger dock mycket litet, eller inget alls, om den ontologiska kvaliteten i hans bidrag till rättsstatslärans historia. Under första världskriget var Radbruch verksam i Röda Korset, för att – som han själv uttryckte det – kunna göra sin plikt utan att döda någon.6 Vid krigsslutet tilldelades han järnkorset för extraordinärt mod. Radbruch, som sedan ungdomen hade varit medlem i det socialdemokratiska partiet (SPD), utnämndes år 1921 till justitieminister under rikskansler Joseph Wirth respektive Gustav Stresemann. Under hans tid som justitieminister genomfördes en rad reformer, bland annat för att stärka kvinnors rättsliga ställning. Efter nationalsocialisternas maktövertagande år 1933 drabbades Radbruch av yrkesförbud och tvingades lämna sin tjänst vid Heidelbergs universitet. Denna period satte djupa spår i Radbruchs rättsuppfattning, även om det är omtvistat huruvida hans erfarenheter under denna period ledde till en rättsteoretisk helomvändning eller endast en gradvis utveckling av hans tidigare ståndpunkt. Gustav Radbruch emeriterades vid 70 års ålder år 1948 och dog drygt ett år senare i Heidelberg. 6 För en ingående beskrivning av Radbruchs liv och leverne, se Behme, Caspar, Gustav Radbruch (1878–1949) – ein politischer Professor, i: Studentische Zeitschrift für Rechtswissenschaft (StudZR) Heidelberg 2006, s. 147–169. 231 Gustav Radbruch – den gode?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=