marie sandström Tendensen att absolutifiera föreställningen om rättssäkerhet ger den i förlängningen en kuriös emotionell laddning. Argument och motargument anses inte vara mer eller mindre övertygande eller rationella, utan stämplas i stället såsom antingen goda eller onda. Denna kategorisering avser inte enbart argument och slutsatser; den har en tendens att ”smitta”, så att den träffar inte bara budskapet, utan också budbäraren. Den som argumenterar för en avvägning mellan kravet på rättssäkerhet och andra intressen i rättssystemet kan inte bara förvänta sig att bli emotsagd, utan riskerar också att bli förlöjligad eller till och med demoniserad. Inte minst gäller detta historiska personer, vars hela livsgärning vägs mot detta förment objektivt goda och ofta befinns väga för lätt. Sådana påståenden är dock i en vetenskaplig kontext uppenbart problematiska: Hur kan det vara möjligt att styrka att något är absolut ont eller gott utan en lika absolut ontologisk grund för detta påstående? Och vari skulle i vår sekulära tid en sådan grund eller måttstock bestå?3 Föreställningen om rättssäkerhetens absoluta värde har också en annan konsekvens: Om den vetenskapligt-kritiska metoden syftar till att identifiera och ytterst undanröja tankefel, så innebär metodens frånvaro i rättssäkerhetsdebatten att den ofta präglas av motsägelser. Det är inte ovanligt att debattörer, i ett och samma andetag, framför direkt motstridiga krav på den rättssäkerhet som tänks vara absolut: Hur skall till exempel en alltmer ”aktivistisk” domarkår kunna upprätthålla kraven på opartiskhet och förutsebarhet? Det sistnämnda kräver uppenbarligen påtagliga begränsningar i domarens argumentation, medan den helt emanciperade domaren endast svarar inför sitt eget samvete. I detta hänseende liknar juristen den bakfulle som beställer en tunnbrödsrulle med ”extra allt”, utan någon tanke på om räksallad och bostongurka verkligen är förenliga storheter. På samma sätt blandas friskt materiella och formella rättssäkerhetsbegrepp om varandra, utan någon närmare tanke om, och i så fall hur, de skulle vara förenliga med varandra. 3 För en närmare beskrivning av svårigheterna att på vetenskaplig grund fastslå att något i sig är gott eller ont, se Peterson, Claes och Sandström, Marie, Vett och etikett i rättsvetenskapen. Slutreplik, Juridisk tidskrift 1/2000–2001, s. 234. 229
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=