den materiella rättsstatens rationalitet. robert von mohls rättsstatslära en mängd uppgifter som går utöver Pütters formel: cura avertendi mala futura. Den har inte endast preventiva utan även positiva välfärdsbefrämjande och understödjande uppgifter. För Mohl (liksom för Stahl) är snarare ”politins uppgift vida mer utsträckt, då den inte endast skall avlägsna verkligt existerande ont, utan även sörja för uppnåendet av positiva fördelar (das Geschäft der Polizei ein weit ausgedehnteres, denn sie hat nicht bloß wirklich vorhandene Übel zu entfernen, sondern, auch für die Erreichung positiver Vorteile zu sorgen)”.69 Under 1700-talets avslutande årtionden framträdde en rad statsrättsteoretiker som utvecklade en stark kritik av den patriarkaliskt styrda staten, den under tidsskedet dominerade styrelseformen, som innebar att staten liknades vid ett enskilt hushåll, där regenten styrde sina undersåtar som en husfader styrde sitt husfolk.70 I enlighet med detta synsätt förelåg inga gränser för statsmaktens utövande. Det omedelbara föremålet för kritiken var statsmaktens till synes gränslösa räckvidd och dess underliggande ideologiska föreställningar. Först och främst riktade man in sig på lycksalighetsdoktrinen, som gav staten möjligheter att med politirättsliga åtgärder ingripa i undersåtarnas liv och leverne, inte minst i deras ekonomiska samfärdsel. I Metaphysik der Sitten, ironiserar Kant över hur ”eudemonismen”, praktiserad av staten som en central målsättning för sin patriarkala maktutövning, tar sig uttryck i människornas tillvaro: 69 von Mohl, Polizei-Wissenschaft, 1. uppl., bd I, s. 12; Stahl, Friedrich Julius, Philosophie des Rechts, Tübingen 1878 (nytryck Hildesheim 2000), bd II/2, s. 428 ff. 70 Om den patriarkalt styrda staten se Peterson, Claes, Rättssystemet och den samhälleliga verkligheten: Dikotomin stat – samhälle som en utgångspunkt för den rättsvetenskapliga analysen, i Den svenska förvaltningsmodellen, red. Claes Peterson, Stockholm 2020, s. 16 ff. 224 Avslutning På den beror även statshushållningsrätten, finansväsendet och politin, av vilka den senare ombesörjer den offentliga säkerheten, bekvämligheten och anständigheten; ty känslan för dessa (sensus decori), såsom negativ smak genom tiggeri, gatularm, stank, offentlig vällust (venus vulgivaga), som överträdelser av det moraliska sinnet inte avtrubbas, underlättar mycket för regeringen i sin verksamhet att styra folket med lagar.71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=