claes peterson Resonemanget kan förefalla kontradiktoriskt. Å ena sidan är det den enskilda individens frihet som är högsta norm och rättsstatens absoluta ändamål, å andra sidan utesluter inte detta ändamål att staten skall ingripa i den medborgerliga samfärdseln: För von Mohl är rättsstat således inte detsamma som en Rechtsbewahrstaat eller en stat, vilkens uppgift inskränker sig till rättsbildning och rättstillämpning (Justizübung). I kritik av naturrättslärans, enkannerligen Pütters, statiska rättsstatsuppfattning, som är kopplad till ett historiskt transcendentalt, bestående läge, lägger von Mohl upp riktlinjerna för en dynamisk, teleologiskt färgad statsrättslära. ”Die gute Polizei” fick genom von Mohl ett nytt innehåll och legitimerades av de behov som växte fram i ett snabbt föränderligt samhälle. Rättstatens bestämningar formulerades inte enbart som negationer såsom ”Entfernung”, ”Abhaltung”, ”Verhinderung”, ”Wegräumung schädlicher Kräfte”, som företrädarna för en ”minimalistisk” statsuppfattning nöjde sig med som uppgifter för staten. Det nya och för von Mohl karakteristiska var att han lyfte fram uppgifter för staten såsom ”positive Beförderung”, ”Unterstützung”, ”Sorge”. ”Hülfe” var därvid ett central begrepp.68 Denna utvidgningen av politibegreppet går hand i hand med formuleringen av det materiella Rättsstatsbegreppet. Enligt von Mohl är politien ett medel för rättsstatens förverkligande, som bygger på tanken att individens självförverkligande – rättsstatens egentliga ändamål – är omöjligt med en stat som endast skyddar det bestående. Rättsstaten har således 67 Min översättning. Det tyska originalet lyder: ”Der Zweck des Staates kann kein anderer seyn, als der Zweck des Lebens nach der herrschenden Volksansicht, denn er ist ja blos ein Mittel zur Beförderung der letzteren. Ein Widerspruch zwischen beiden muß entweder mit einer gewaltsamen oder allmähligen Umänderung der Staatseinrichtungen enden, oder er ist die drückendste Last für das Volk”, von Mohl, Polizei-Wissenschaft, 1. uppl., bd I, s.5. 68 von Mohl, Polizei-Wissenschaft, 1. uppl., bd I, s. 235 ff, 283 ff. 223 Statens syfte kan inte vara något annat än livets syfte enligt den rådande folkuppfattningen, ty staten är bara ett medel att främja den senare. Om de två står i strid med varandra måste det sluta antingen i en våldsam eller gradvis förändring av de statliga institutionerna, eller så är det den tyngsta bördan för folket.67
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=