claes peterson social drift eller egennytta såsom hans föregångare hade gjort. För det andra, var hans filosofiskt utvecklade stat ett rättesnöre för alla bestående stater. Kants filosofiska rättsstat var inte endast ett i logisk mening riktigt system av vetenskapliga satser, utan den motsvarade även den i sig givna, eviga rättens fordringar. För det tredje, slutligen, var det inte Kants avsikt att endast lägga ”grunden till en övermäktig och till varje anspråk berättigad statsmakt (die Begründung einer übermächtigen und zu jeder Forderung berechtigten Staatsgewalt)”, utan hans avsikt var att utforska och fastställa de rättigheter som individerna har i staten. von Mohl sammanfattar Kants förtjänster på följande sätt: Sina positiva omdömen till trots, hävdar von Mohl att Kants statsbegrepp var alltför magert, eftersom det bortsåg från ”den naturligt framvuxna organisationen i folket (die naturwüchsige Organisation im Volke)”. Det var emellertid, konstaterar von Mohl, det anorektiska statsändamålet som var huvudförklaringen till den kantska lärans popularitet, då det stod i överensstämmelse med ”den moderna, negativa frihetsuppfattningen” och ”individens egoistiska självförverkligande fann här sitt fulla rättfärdigande (die selbstsüchtige Vereinzelung des Individuums fand hier ihre volle Rechtfertigung)”.52 Von Mohl framställer Kant som en mer eller mindre hämningslös individualist och förespråkare för tidens liberalistiska ekonomiska teori.53 51 Min översättning. Den tyska originaltexten lyder: ”Im Uebringen baut Kant und seine Schule den Staat auf die Subjective Freiheit des Menschen, welche in ihren äusseren Handlungen durch die Nothwendigkeit der Coexistens mit anderen gleich freien Menschen beschränkt wird. Der Staat ist bestimmt zur Schützung dieses vernunftgemässen Zusammenlebens; sein einziger Zweck ist Rechtssicherheit für den Einzelnen: und was nicht unter diesen Zweck fällt, ist nicht Gegenstand der Staatsthätigkeit”, von Mohl, Geschichte, s.242. 52 von Mohl, Geschichte, s. 242 f. 53 I tredje upplagan av Polizeiwissenschaft (1866), bd I, s. 9 fotnot 1 kopplar von Mohl ihop Kant med harmoniekonomiens främste företrädare Frédéric Bastiat (1801–1850), som hävdade att ett statligt ingripande i den fria samhällsekonomin var något onaturligt. En full217 I övrigt bygger Kant och hans skola staten på människans subjektiva frihet, som i sina yttre handlingar begränsas av nödvändigheten av att samexistera med andra lika fria människor. Staten är bestämd till att skydda denna förnuftsenliga samlevnad; dess enda syfte är rättssäkerhet för individen: och det som inte faller inom det syftet är inte en fråga för statens verksamhet.51
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=