RS 32

claes peterson enligt Kant, leda till ”den ytterst tänkbara despoti”, om en regering försöker sig på att med politilagstiftning reglera vad som är bäst för medborgarna. Resultatet kan bli det motsatta, nämligen ”en författning som upphäver all frihet för undersåtarna, som sedan inte har några rättigheter (eine Verfassung, die alle Freiheit der Untertanen, die alsdann gar keine Rechte haben, aufhebt)”.16 Staten skall därför avhålla sig från att med uppfostrande åtgärder ingripa i medborgarnas göranden och låtanden. Tanken är densamma som hos Pütter. Statens ändamål består endast i att med lagstiftningens hjälp avvärja det som kan hota det gemensammas säkerhet, vilket dock samtidigt kunde leda till att den enskildes rättigheter i hägnet av statens skyddsmakt fick vika för ett högre intresse. Individen fick i en sådan situation tåla intrång i den egna frihetssfären. Det är inte det allmännas väl i dess betydelse av välfärds- eller lycksalighetsdoktrin som utgör gravitationspunkten i Kants statsrättslära utan det är individen som står i centrum för statsändamålet. Individen har på en ren förnuftsgrund inträtt i samhället, där hon fullföljer sina egna intressen.Statens grundande på rätten innebär åena sidan att den med sina rättsliga tvångsmedel blir en beskyddare av den yttre friheten, å andra sidan överger den lycksalighetsprincipen som ett konstituerande element.17 I forskningen har man framhållit att Kant tillfogade välfärdsdoktrinen och det därmed sammanhängande politibegreppet den avgörande dödsstöten. Politin degraderas av Kant till ett decorum som det autonoma borgerliga samhället i grunden kunde avvara.18 Det var emellertid Wilhelm von Humboldt (1767–1835) som gjorde rent hus med den välfärdsstatliga traditionen. I sin skrift Ideen zu einem Versuch, die Gränzen der Wirksamkeit des Staates zu bestimmen (Ideer till ett försök att bestämma gränserna för statens verksamhet) fastslår han programmatiskt: 16 Kant, op. cit., s. 146. 17 Nürnberger, s. 18. 18 Maier, op. cit., s. 206. 19 Min översättning. Den tyska originaltexten lyder: ”Der Staat enthalte sich aller Sorgfalt für den positiven Wohlstand der Bürger und gehe keinen Schritt weiter, als zu ihrer Sicher203 Staten avstår från all omsorg om medborgarnas positiva välstånd och går inte längre än vad som är nödvändigt för att skydda dem mot sig själva och mot främmande fiender; till inget annat ändamål begränsar staten deras frihet.19

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=