richard nordquist identitet bestämdes av ansvaret för den formella eller juridiska rätten. Statens ämbetsmän skulle inta en särställning i förhållande till samhällslivet. Staten och rätten var okränkbara, oavsett innehåll. Boströms metafysik blev en grund inte bara för statens legitimitet, utan också för önskemålet att ämbetsmännen tillgodogjorde sig en övertygelse att rätten stod över alla andra normer.80 Boströms originalitet låg dels i denna värdering av statens roll som rättsstat, dels i det sätt på vilket han instrumentaliserade den egna statsläran som universitetsfilosofi. Det är inte svårt att se en koppling mellan Boströms roll som statsfilosof och den senare utvecklingen. Få andra länder torde kunna uppvisa en motsvarighet till denna för rättsstatens praktiska universitetsfilosofi. Axel Hägerström (1868–1939) framstår som Boströms motsats. Hans teoretiska ansats var nykantiansk. Efter 1800-talets idealistiska systembyggen fanns återigen ett behov att avgränsa området för den säkra kunskapen. Frågan var om vetenskapens vetenskaplighet. Hägerströms originalitet låg mindre i den teoretiska ansatsen än i valet av objekt för den kritiska analysen, och konsekvensen i detta val. Hägerströms kritik ägnades värdeteori och rättsfilosofi. Frågan om rättsvetenskapens vetenskaplighet hamnade därför helt naturligt i fokus. Hägerström blev portalgestalt för Uppsalaskolan och den skandinaviska rättsrealismen. Hägerström är en given referens för de som antar att svenska jurister under 1900-talet har utvecklat en självbild och en yrkesroll som har vissa särdrag, till exempel en ovanligt väl utvecklad lagstiftningslojalitet. Här finns ett släktskap som inte blivit tillräckligt belyst, på Boströms bekostnad. Mellan Boström och Hägerström ligger en viktig yttre utveckling. Övergången till parlamentarism och demokrati medförde att regeringen blev riksdagens ombudsmän i stället för monarkens. Man kan anta att 1910/ 20-talets lagstiftare tacksamt mottog en ämbetsmannakår som var lojal och effektiv även när lagstiftningen skulle tjäna andra ideologier än 180080 En rimlig tolkning av den metafysiska rättslagens funktion: ”I klartext betyder detta [den positiva lagens grund i rättslagen] att man bör hålla även en högst bristfällig positiv lag för helig.”, Liedman, op. cit., s. 123. 81 Utgångspunkten i rättslagen blev för Hägerström ännu ett exempel på hur normvetenskaper förväxlade subjektiva och psykologiska föreställningar med en objektiv realitet. Se Hägerström, Axel, Stat och rätt – en rättsfilosofisk undersökning I, Uppsala 1904, passim. 193
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=