richard nordquist 1800-talets universitet lämnade mycket övrigt att önska. Frågan är om just utbildningen för ämbetsmän var sämre än andra utbildningar. Geijers uttalande kan dock uppfattas som ett symtom på hänsyn till den nya statsåskådning som vid det här laget hade slagit igenom i både filosofi och historia. Rättsstaten ställde högre krav på beslutsfattandet. Ämbetsmännen var monarkens tjänare, men skulle fatta beslut i hägnet av den frihet och det oberoende som började känneteckna rättsväsendet. Då väcktes kravet att ämbetsmännen hade en grundlig teoretisk utbildning. Med hänsyn till Boströms syfte att utarbeta en statslära som skulle ha en uppfostrande funktion verkar Geijers uttalande närmast profetiskt. Boströms verksamhet som universitetsfilosof ägnades åt den fostran som Geijer kallade ämbetsmännens bildning. Förstunder1860-och70-talen hade två villkoruppfylltssomvar grundläggande för ett enhetligt och professionellt ämbetsmannaväsen: införandet av dels ett statligt och enhetligt lönesystem, dels en konsekvent meritokratisk tjänstetillsättning.71 Först då realiserades de mål som 1789 års revolutionärer hade formulerat. Statens tjänstemän skulle inte vara beroende av privata inkomster. Anställbarheten knöts till individuell förmåga, duglighet och utbildning, inte stånd eller privilegier. Först vid Boströms död hade alltså det som måste betecknas som ett indirekt centralt önskemål i hans statslära realiserats: förutsättningar för att ämbetsmännen skulle utgöra ett eget publikt stånd. Kronologiskt sammanfaller alltså denna uppfyllelse med startpunkten för boströmianismens storhetstid under andra häften av 1800-talet. Den politiska utvecklingen hade hunnit i kapp Boströms statslära. Då kunde en expansion av statsmakten inledas. Det kan förklara varför boströmianismens roll som universitetsfilosofi hade en så dominerande ställning i den juridiska preliminärexamen. Först var Boströms statslära ett politiskt argument för en förbättring av rättsstatens villkor. Upphöjelsen av staten som ett väsen var ett argument för en högre värdering av monarkens tjänare. När denna värdering realiserades i åtgärder ersattes det politiska argumentet av en 71 Se t ex Rothstein, Bo, Den svenska byråkratins uppgång och fall, Häften för kritiska studier, nr. 5, 1982, som framhåller hur förvånansvärt sent denna process fullbordades i Sverige. 189
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=