boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism De ideal som skulle få genomslag under 1800-talet började förfäktas: duglighet och kompetens i stället för börd, frihet från korruption och andra yttre faktorer etcetera. Konkret vidtogs exempelvis åtgärder för att stävja handeln med ämbeten, som dock hade en begränsad effekt.68 Ett annat exempel är sportlersystemet, som inte bara tillät utan påbjöd ämbetsmän att uppbära avgifter som ersättning för eller tillägg till lönen. Delvis hade det en grund i statens ständiga försörjningsproblem. Särskilt på lokal nivå var systemet säkert ändamålsenligt. Det var dock inte ägnat att skapa lojalitet mot staten. Stahls krav att staten måste frigöras från privaträttsliga och patrimoniala band innebar att den typen företeelser blev obsoleta. De var oförenliga med rättsstatens auktoritet. Boströms statslära uppstod mot bakgrund av att den absolutistiska monarkin övergick till en konstitutionell monarki. Ett symtom på det var en funktionell separation av den exekutiva och dömande makten.69 Under 1830-talet upphörde till exempel lagstiftaren och Högsta domstolen att använda sig av lagförklaringar. Det indikerar att domare valde att förlita sig på egna kunskaper och omdöme, även när lagen var otydlig eller lämnade en lucka. Då var det väntat att frågan om kompetens och utbildning skulle hamna i fokus. Ett symtom är att Erik Gustaf Geijer såg sig nödgad att i ett inlägg som argumenterade för ett bevarande av den så kallade akademiska jurisdiktionen också redogöra för ämbetsmannaväsendets historiska utveckling. Han framhöll att nutiden hade ett akut behov av en förbättring av den teoretiska utbildningen för ämbetsmän: 67 Se framför allt Cavallin, Maria, I kungens och folkets tjänst. Synen på den svenske ämbetsmannen 1750–1780, Göteborg 2003, som utnämner perioden 1750–80 till en brytningstid. 68 Cavallin, op. cit., s. 124 f. 69 Statsrätten är illustrativ. RF 1772 förbjöd tillfälliga domstolar. FOS1789 avskaffade adelns ensamrätt till högre ämbeten och inrättade en Högsta domstol. RF1809 stärkteHD:soberoende genom att justitieråden utnämndes i stället för att förordnas. De under frihetstiden vanliga grundlagsförklaringarna förbjöds. 70 Geijer, Erik Gustaf, Ett och annat nytt om den academiska jurisdiktionen, 1823, s. 84. 188 Det skulle tyckas, att staten borde fordra ej mindre omsorg för de unga män, åt vilka den i en framtid skall anförtro rättvisans skipare, än för den, åt vilka den lämnar den allmänna hälsovården, att juridiska fakulteten borde för ämbetsmannaämnens bildning vara underkastad ej mindre stränga föreskrifter än den medicinska.70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=