boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism Boströms ideella bestämning av staten syftade till att motivera varför staten borde vara en rättsstat. Ett villkor för att staten skulle ha en ovillkorlig auktoritet i förhållande till samhället och folket var att statens verksamhet var lagbunden. Enhetstanken var enbart ett uttryck för tanken att lagbundenheten gällde staten i dess helhet. Boström framhöll också, logiskt, att monarken var blott ett organ. Staten stod på ett högre plan än monarken själv: Boströms statsåskådning gav uttryck för samma kontinuitets- och enhetstanke som Stahl. Boström tog samma avstånd från kontraktsteorier och maktdelning. Syftet var att konstruera en hållbar grund för staten som offentlig företeelse. Boströms hänvisning till förnuftet som en objektiv grund för en riktig uppfattning om staten är idag besynnerlig. Mot bakgrund av spänningen mellan å ena sidan ett akut behov av en förbättring av statens funktionssätt och å andra sidan en seglivad äldre ordning hade dock denna användning av förnuftet en praktisk funktion. Så till vida föreligger ingen väsentlig skillnad mellan Stahl och Boström. I motsats till Boström var Stahl även rättsvetenskapsman. Han var också verksam som politiker. Stahl var medveten om behovet av en distinktion mellan å ena sidan rättens och statens filosofiska grund och å andra sidan rättsvetenskapen, som var direkt kopplad till rättslivets behov. Stahl 53 Boström, Grundlineer, §§74–75. 54 Boström, Grundlineer, §53. 180 Själva statsmakten har naturligtvis, liksom ock rätten, sina gränser uti och genom sig själv; och den regerande är icke statsmakten, utan endast dess högsta organ eller innehavare.54 Den formella rättsstatens beroende av det empiriska eller tids- och rumsbundna lag [...] Alla statens under monarken subordinerade funktionärer, liksom ock alla dess övriga myndiga medlemmar, äro ej [inför] folket, utan endast [inför] monarken (juridiskt) ansvariga för sina gärningar. [...] Dock bör såväl folket självt som var och en av dess myndiga medlemmar kunna anklaga ämbetsmännen och få dem ställda för rätta, i händelse de finna sin rätt förnärmad genom deras åtgärder.53
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=