boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism Boström gjorde en koppling mellan teoretisk och praktisk filosofi: enhetligheten var grundad i förnuftet. Empirin var en negativ projektionsyta. Enhetsstaten var ett uttryck för den kunskap eller åskådning som var grundad i förnuftet. Enbart till följd av brister i kunskapssökandet hade vissa inte fram till denna insikt. Enhetsstaten var en sann stat. Liksom i avvisandet av kontraktsteorierna ville Boström övertyga de ännu icke övertygade att staten av förnuftiga skäl måste vara en enhetsstat. I fråga om förhållandet mellan regering och dömande makt var det knappast nödvändigt, med hänsyn till vad redan 1809 års grundlagsfäder hade uttalat.48 Ett uttryck för enhetsstaten var en absolut lydnadsplikt. Domstolar och myndigheter skulle operera självständigt, men denna självständighet kompenserades av bundenheten till lagen.49 En levande koppling mellan monarkens roll som högste ämbetsman och underlydande organ skulle garantera statens enhetlighet. Syftet med att framhålla detta lydnadsförhållande var att framhålla statens enhetlighet under en enhetlig politisk vilja. Boström skilde därvidlag inte på monarkier och republiker: 47 Boström, Grundlineer, §42. 48 Man erinrar sig memorialet till RF1809: ”... endomaremakt, självständig under lagarna, men ej härskande över dem....”. 49 ”Statsmaktens självständighet i förhållande till statens egna medlemmar är vad man har kallat hennessuveränitet, vilken innebär hennes 1) självständighet i beslutandet eller a) autokrati, så att ingen har rätt att bestämma hennes beslut, b) inappellabilitet, så att ingen har rätt att ändra eller upphäva hennes beslut; och 2) självständighet i utförandet eller oemotståndlighet, så att ingen har rätt att förhindra verkställandet av hennes beslut.”, Boström, Grundlineer, 1859, § 41. 50 Boström, Grundlineer, §43. 178 I följd av sin absoluta enhet och odelbarhet måste statsmakten hel och hållen och till alla sina momenter innehavas och utövas av blott en enda sinnligt förnuftig vilja eller personlighet, vare sig att denna är individuell såsomimonarkin eller generell ... såsom i republiken.50 Statsmakten är enligt själva sitt begrepp nödvändigt absolut en och odelbar, emedan delbarhet är en bestämning, som icke gäller om annat än det sinnliga. Att tala om någon delning eller delaktighet av henne eller om något deltagande i hennes utövning är därför lika så oriktigt som att tala om tvenne eller flera statsmakter; och den, som begagnar sig av sådana uttryck, giver därmed tillkänna, att det empiriska (sinnliga) medvetandet hos honom ännu har övervikt över det förnuftiga.47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=