richard nordquist gandet. Stahls statsuppfattning avspeglade de enhetssträvanden som utmärkte den postkantianska idealismen och historiska skolan i allmänhet. Minst lika viktigt var dock det yttre behovet av en förbättring av statsmakten; monarkin skulle inte behöva konkurrera med andra korporationer. Enhetsstaten var bättre ägnad att tillgodose behovet av en tydlig gräns mellan stat och samhälle. Läran om rättsstaten var ett indirekt önskemål om hur denna gräns skulle gestaltas.Aningen tillspetsat verkar det som att den postkantianska läran om rättsstaten i sig var ett argument för enhetsstaten. Den var också nödvändig för konstruktionen av staten som en person: Stahls uppfattning hade ideella eller rentav metafysiska övertoner. Mot bakgrund av historiska skolans karaktär av handlingsprogram var den enbart rationell. Väsensbestämningen av staten avspeglade ett önskemål om vad staten borde vara. Här framträder dock en annan dimension: den rättsdogmatiska. Användningen av begreppet personlighet associerar till föreställningen att staten var en juridisk person. Det var ett symtom på att den offentliga rätten blev ett eget institut. På sikt tillät det staten att inta rollen av antingen offentligt eller privat organ. Stahls föreställning om enhetsstaten hade således både en ideologisk och dogmatisk grund. Boström framhöll också att staten var enenhetlig företeelse. Här visar sig betydelsen av den metafysiska utgångspunkten. Bestämningen av staten som en förnuftig företeelse gjorde det nödvändigt att uppfatta staten som en odelbar enhet: 46 ”Die Staatsgewalt ist ihrem Wesen nach untheilbar Eine, wie jede Persönlichkeit, jeder Wille. Sie kann nicht zertheilt werden in mehrere Gewalten und an mehrere Subjekte, sondern sie muß Ein Subjekt, Eine persönlichkeit seyn [...] In dieser Einheit ist sie dieSouveränetät (Staatshoheit, Staatsvollkommenheit). Aber ihrer Ausübung nach unterliegt sie verschiedene Organe unter dem Souverän, mehr oder weniger selbstständig gegen ihn.”, Stahl, Philosophie des Rechts, 1856, II/2, s. 189f. 177 Statsmakten är enligt sitt väsen ett odelbart Ett, som varje personlighet, varje vilja. Den kan inte sönderdelas i flera makter och i flera subjekt, utan måste vara ett enda subjekt, en enda personlighet [...] I denna enhet har den sin suveränitet (statshöghet, statsfullkomnad). Men i sin verksamhet har den olika organ under suveränen, mer eller mindre självständiga gentemot honom ...46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=