boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism alstaten blev ett uttryck för tyranni. Domar kunde likväl vara materiellt rättvisa: Kravet på rättsväsendets frihet och oberoende var ett allmänt tema i 1800-talets lära om rättsstaten. Kant hade recipierat den franska maktdelningen i sin statslära. Den avvisades nu allmänt. I stället uppstod tanken på staten som en enhet. Även om domstolar och myndigheter opererade självständigt var de integrerade delar av samma stat. Domstolar var funktionellt självständiga i ett enhetligt organ, men inte ett eget organ, skilt från övriga organ. Enligt von Mohl fanns en påtaglig risk att domstolar annars uppfattade sig som likvärdiga med regering och lagstiftare. Enhetsstaten kunde inte tåla en dylik osäkerhet.44 Därtill kom det besvärliga faktum att maktdelningsläran, sannolikt rättvist, associerades med naturrätten; den syftade till att tre inbördes åtskilda organ eller makter skulle skydda naturrätten; skyddet förstärktes när tre organ kunde bevaka varandra. Von Mohl kallade helt logiskt kravet på maktdelning för enopolitisk uppfattning om staten.45 Politik var synonymt med det offentliga. Utgångspunkten var strävan efter en upphöjelse av staten som offentlig företeelse. Det krävde att det offentliga och politiska uppfattades som en enhet. Då var maktdelningen en företeelse som hindrade det förenhetli43 ”In vielen Fällen ... lag also allerdings Leidenschaft und Willkühr seiner Einmischung zu Grunde. Hieraus erklärt sich, wie nach und nach die Cabinets-Justiz [...] sehr gefürchtet and gehaßt wurde, wie man sie als bloßen Act der Willkühr und Zwingherrschaft ansah, und [...] die Erfüllung der ursprünglichen Pflicht des Fürsten als den größten seiner Fehler betrachtete, selbst dann, wann er materiell recht handelte...”, Mohl, Robert v., Das Staatsrecht des Königreiches Württemberg, Tübingen 1829, s. 200 f. 44 ”Diesen Unterschied in der amtlichen Stellung der Justizbeamten, so wie die Abneigung gegen die Cabinets-Justiz wurde am Ende so übertrieben, daß man die Rechtspflege als eine eigene selbständige Staatsgewalt erklärte, welche der gesetzgebenden und der (die übrigen Gesetze) ausübenden Staatsgewalt gleich stehe, und mit ihnen den Staat bilde...”, Mohl, op. cit., s. 201. 45 ”An der Verbreitung dieser unlogischen und unpolitischen Eintheilung ist namentlich MontesquieuSchuld...”, Mohl, op. cit., s. 205. 176 I många fall var det lidelser och godtycke som låg till grund för hans [monarkens] inblandning. Det förklarar varför kabinettsjustisen blev mer och mer fruktad och hatad, varför det sågs som blott en godtycklig och tyrannisk akt och att uppfyllandet av furstens ursprungliga plikt betraktades som det största av hans fel, till och med när han agerade materiellt riktigt.43
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=