boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism gränsas av innehållet i en viss rättsgrund. Underförstått var kontraktsteorierna ett hot mot kontinuitetstanken. Folkandens kontinuitet framkallade ett behov av kontinuitet i statens verksamhet. Teoretiskt var frågan om nuets bundenhet till det förflutna. Praktiskt var det en fråga om statens effektivitet och förutsebarhet.40 Även Boströms statslära var ett argument för en ordning som höll på att realiseras under 1800-talet. Boströms så kallade rationella idealism kan tyckas motsägelsefull. Å ena sidan hade den en grund i en ohistorisk metafysik. Å andra sidan utgick Boström från ett borgerligt tillstånd eller samhällsskick. Metafysiken överfördes till en statsåskådning som förutsatte en teoretiskt hållbar grund för staten. Intrycket idag är att Boström utgick från samtidens behov och sedan lät detta behov motiveras uppifrån av en metafysisk ram. Boström utgick, precis som Stahl, ifrån en kontinuitetsprincip. Staten identifierades därför med ett väsen.41 Det är inte oväntat att Boström tog avstånd från alla former av samhällskontrakt. Kontraktsteorier associerades med liberalismen, Boströms huvudfiende. Enbart det faktum att Boströms statslära bestämdes av indelningen i stat och samhälle indikerar att liberalismen hade olika betydelser under 1800-talet. Boström intog samma konservativa hållning som exempelvis Stahl. Kritiken riktades mot allt det som kunde hota statens stabilitet och auktoritet. Man noterar också att Boström verkade under en tid då helt avgörande liberala reformer genomfördes. Boströms livstid sammanföll med den ekonomiska liberalismens genombrott. Kontraktsteorierna associerades emellertid med den liberalism som hade en grund i den samhällsfarliga naturrätten. Boström kallade det en uppfattning som utgick från att staten var ett bolag: 40 Rättens positivering och kontinuitetstanken var historiska skolans två viktigaste postulat, enligt Rexius, op. cit, s. 25. 41 ”Men ur vilkendera synpunkten man må betrakta staten, bör man ej förbise, att han är ett levande eller självmedvetande och organiskt väsende, d.v.s. en förnuftig vilja eller personlighet. Det finns nämligen ingen förnuftig grund, intet praktiskt ändamål, ingen praktisk lag, ävensom ingen rätt och ingen makt, som icke i själva verket är ett levande och personligt väsende...”, Boström, Grundlineer, §4. 174 Icke heller får man söka grunden till staten i människans sinnliga eller empiriska vilja, vilket varit vanligare i nyare tider, då man har föreställt sig staten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=