richard nordquist Bakgrunden var kravet på en förutsägbar hantering av rätten. Denna förutsebarhet kunde inte uppnås om inte den positiva rätten hade ett absolut företräde.Frågan var då om förhållandet mellan staten och rätten. Avvisandet av naturrätten yttrade sig här i Stahls avvisande av blotta tanken att staten hade en nödvändig grund i rätten. Enbart frågan i sig var en motsägelse: Stahls hade alla föreställningar i åtanke som utgick från att en rättsgrund var ett kriterium för statens giltighet. Stahl tog därför avstånd från teorier om samhällskontraktet: om inte staten höll sin del av avtalet kunde kontraktet sägas upp av samhället eller folket. Stahls krav att statens offentliga förhållande skulle frigöras från privaträttsliga band var riktad mot den patrimoniala statsåskådningen, men också indirekt mot alla kontraktsteorier. I slutändan var naturrätten den egentliga måltavlan. Statens aktivitet krävde ett visst handlingsutrymme, som inte kunde be38 ”Recht undpositives Recht betrachten wir nach diesem als zwei völlig gleichbedeutende Begriffe. [...] Das Recht kann daher in völligen Gegensatz treten gegen die Rechtsideen, ja auch gegen das bessere Rechtsbewußtseyn des Volkes. [...] Hier hat denn der Grundsatz der durchgängigen Positivität des Rechts sine höchste und entschiedenste Anwendung: das Recht bindet, auch wenn es unvernünftig ist, und die Rechtsideen binden nicht, so weit sie nicht ins positive Recht bereits übergegangen ist”, Stahl, Philosophie des Rechts, 1845, II, s. 181 f. 39 ”Wie das Recht die Ordnung des Gemeinlebens ist, so der Staat die Anstalt seiner Beherrschung. [...] Der Staat hat seine Existenz nur durch das Recht, das Recht seine Realisierung nur durch den Staat.”, Stahl, Philosophie des Rechts, 1845, II, s. 172; ”... der Staat ist selbst die Realisirung der Rechtsordnung, und die Frage: ’auf welchem Rechtsgrunde beruht der Staat?’ ist darum im Grunde dieselbe Frage als: ’auf welchem Rechtsgrunde beruht das Recht?’”, Stahl, Philosophie des Rechts, 1856, II/1, s.172. 173 Rätt och positiv rätt betraktar vi som två helt liktydiga begrepp. [...] Rätten kan därför träda i total motsats till rättsidéerna, ja även mot folkets bättre rättsmedvetande. [...] Här har grundsatsen om rättens genomgående positivitet sin högsta och mest avgörande tillämpning: rätten är bindande, även om den är oförnuftig, och rättsidéerna är inte bindande, såvitt de inte redan har övergått till den positiva rätten.38 Liksom rätten är samhällslivets ordning är staten institutionen för dess behärskning. [...] Staten äger sin existens enbart i kraft av rätten, rätten sin realisering enbart genom staten [...] Staten är själv realiseringen av rättsordningen, och frågan ’på vilken rättsgrund vilar staten?’ är därför i grunden samma fråga som ’på vilken rättsgrund vilar rätten?’39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=