boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism innehåll. I stället infördes en mekanism för ändringar av grundlagen. Indirekt erkändes alltså att även grundlagens innehåll bestämdes av det positivrättsliga uttrycket. Lagen erkändes vara ett relativt fenomen. Då var det omöjligt att inte samtidigt erkänna att naturrätten, från och med nu, var ett politiskt argument. Boströms erkännande av vissa fri- och rättigheter kan tolkas som ett underförstått erkännande av detta kontinuitetsbrott. Gränsen mellan stat och samhälle kunde inte verka långsiktigt om inte staten hade en orubblig auktoritet. Kravet på förutsebarhet i statens verksamhet kunde inte tillgodoses om inte dess auktoritet var garanterad kontinuitet. Det är mot bakgrund av det kravet man ska förstå Stahls användning av religionen. Den hade en historisk legitimitet. En byggsten för historiska skolan var läran om folkanden (Volksgeist). Stahl gjorde därför religionen till en grund för staten. Det var en omskrivning av folkanden; den etiskt-normativa grund som kunde göra anspråk på en orubblig kontinuitet.36 Religionen var inte heller en grund för krav på ett visst styrelseskick eller att rätten skulle ha ett visst innehåll, annat än den rätt som hade en historisk legitimitet. Ur metodologisk synvinkel var det en historisk grund. Stahl förankrade staten och rätten i det historiska element som kunde uppvisa den högsta graden av kontinuitet.37 Därmed hade staten frigjorts från Kants formella naturrätt eller andra ohistoriska grunder. Stahl framhöll nu att rätten enbart kunde framträda som positiv rätt. Rättens egenskap av uttryck för en tvångsmakt medförde att den positiva rätten måste vara frikopplad från de så kallade rättsidéerna: 36 I en analys av Stahls statslära, där frågan är just om förhållandet mellan religion och historia, konstateras att ”det religiösa momentet träder fullständigt tillbaka för det historiska”, Rexius, op. cit., s. 31. 37 ”Stahl har klart för sig att idén om Guds skapande frihet [...] för vetenskapen endast är ett gränsbegrepp,enförklaringshypotes för att motivera principen om det positivas värde som sådant [...] och att från denna utestänga varje rationalistiskt moment. På denna princip, [...] historiska skolans grundtes, vill han uppbygga rättsläran såsom en självständig, från den teistiska filosofin avskild vetenskap.”, Rexius, op. cit., s. 19 f. 172 Historien som grund för kontinuitetstanken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=