boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism bara realiseras praktiskt genom just den upphöjelse av staten som offentlig företeelse som till exempel Stahl efterfrågade. Boström var noga med att ta avstånd från naturrätten. Han tycks ha uppfattat naturrätten som en farlig irrlära: Frågan var alltså i grunden om individens förhållande till staten. Naturrätten var ett hot så till vida att den var ett argument för individen att frigöra sig från staten. Mot den bakgrunden är det förvånande att Boström sedan preciserade ett antal rättigheter, som ingick i rättsskyddet. Det var ett tidstypiskt koncentrat av de rättigheter som utmärkte samhället som frihetssfär: Boström urskilde sedan den särskilda posten allmänna rättigheter. Dessa var en förlängning av den formella jämlikheten, det vill säga rätten till en likformig och förutsägbar rättstillämpning: Rättigheterna var en precisering av kraven på frihet och formell jämlikhet. Man kan anta att Boströms fastställande var mindre inriktat på en plädering för giltigheten i vissa rättigheter än i den abstraherande funktionen. De representerade en förlängning av gränsen mellan stat och samhälle. Distinktionen mellan etik och rätt framtvingade en sådan precise32 Boström, Grundlineer, §95. 33 Boström, Grundlineer, §96. 170 De allmänna medborgerliga rättigheterna äro: 1) rätt till skydd för alla lagligen och ursprungligen förvärvade rättigheter, som icke bevisligen stridamot statens ändamål; 2) rätt till likhet inför lagen [...] 3) rätt att äga ett lagligt forum och att ej dömas efter lagar incasu; 4) rätt att ej lyda en speciell befallning, som bevisligen strider mot en generell, d v s mot den gällande lag ...33 De ovillkorliga rättigheterna äro. 1) Tanke- och samvetsfrihet eller rätt att oförskränkt bruka sina själskrafter; 2) Personlig frihet eller rätt att oförhindrat begagna sina organer; 3) egendomsrätt eller rätt att förvärva och använda nödiga medel; 4) Levnadsvalfrihet eller rätt att själv bestämma sitt (privata) levnadsyrke; 5) Fri Yttranderätt och följaktligen även Skrivfrihet och Tryckfrihet [...]32 § 25 [...] Under hela den nyare tiden har man sökt att härleda de senare [rättslagarna] ifrån den mänskliga individen; men alla försök i den vägen hafva ej kunnat undgå att misslyckas. [...] En så kalladNaturrätt, oberoende av Staten, är och förblir en omöjlighet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=