richard nordquist Motsägelserna i Kants statslära var en följd av villkoren för det rena förnuftet. Kant höll fast vid en statisk metafysik. De rena formerna var befriade från en tids- och rumsbunden eller tillfällig verklighet. Först när förnuftet övergick till ett relativt kunskapsideal blev det tillåtet att välja ett föränderligt kunskapsobjekt, utan att anklagas för ovetenskaplighet. Hegels världsande och Schellings absoluta enhetlighet hade en metafysisk karaktär. Frågan var dock om en icke-transcendent metafysik. Alla grunder var ett uttryck för förnuftets fria val. Även om förnuftet behövde en enhetlig grund var denna grund inte längre statisk. Det metafysiska blev ett önskemål snarare än en fastställd sanning. Schellings absoluta enhet kan tolkas som en omskrivning av en självuppmaning till ett kontinuerligt kunskapssökande.Ett uttryck för denna omorientering var uppkomsten av historiska skolan, som uppstod när historien blev en enhetsskapande grund för kunskapssökandet. Förnuftet hade då den fördelen att nuet kunde uppfattas som inte bara ett resultat av det förflutna, utan också som en grund för hypoteser om framtiden. Historien blev en källa till belysning av både nuet och framtidens behov. Teoretiskt gör denna organiska historiesyn att historiska skolan idag ger intryck av det man kan kalla en romantisk realism. En praktisk följd var att historiska skolan hade en påtaglig karaktär av programförklaring; nutidens behov kunde identifieras mot bakgrund av historien, och nuets förbindelse med framtiden var en underförstådd uppmaning att tillgodose dessa behov. Stahl tog avstånd från revolutionen och liberalismen. Han skulle bli känd som konservativ politiker. I sin genetiska framställning av rättsfilosofins historia tog Stahl avstånd från Kants rättslära på den grunden att den saknade koppling till historien. Det rena förnuftet mynnade ut i tomma abstraktioner. Samtidigt är det tydligt att Kants frihetsetik och krav på en borgerlig ordning hade vunnit så pass bred acceptans att det utgjorde en allmän grund för 1800-talets statslära. Frihetsetiken utgjorde grund för den systematiska indelningen av rätten i privata och offentliga rättsförhållanden, och därmed i indelningen mellan stat och samhälle. I 167 En historisk bestämning av den borgerliga rättsstaten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=