richard nordquist tet och effektivitet som krävdes. Orsaken var att dess offentliga förhållande inte hade frigjorts från det Stahl kallade privaträttsliga och patrimoniala band.13 Staten var bunden vid det tillstånd som var utmärkande för stånds- och privilegiesamhället. Stahl noterade också att övergången till rättsstaten var samtidens dominerande kraft.14 Rättsstaten krävde alltså en frigörelse från äldre privaträttsliga och patrimoniala band. Bakgrunden var två drivkrafter som gjorde den så kallade patrimonialstaten i stånds- och privilegiesamhället obsolet. För det första frigjordes förnuftet från en transcendent grund. En brytpunkt var Kants Kritik av det rena förnuftet (1781). Kant riktade kunskapssökandet mot förnuftets villkor och drog slutsatsen att området för en metafysisk kunskap var begränsat till de rena former i vilka kunskapen framträdde.15 Innehållet i dessa former var empiriskt eller tids- och rumsbundet. Den transcendenta grunden (Gud, prima causa etcetera) var ett ting i sig som låg utanför området för den säkra kunskapen. Förnuftet var enbart bundet av sina egna gränser. Frihet eller viljeautonomi blev en ny hållpunkt för förståelsen av förnuftets aktivitet. Eftersom frågan var om förnuftet, en egenskap som förenade alla människor, hade denna frigörelse en våldsam sprängkraft. Allt kunde omprövas. Det gällde inte bara lagarnas innehåll, utan också styrelseskicket. Förr eller senare måste även den högsta maktutövningens auktoritet sökas i en annan grund än en översinnlig grund. För det andra innebar förnuftets frigörelse en växande tilltro till förnuftets möjlighet att styra tillvaron. Den transcendenta grunden var ett 13 ”Hier sind es zum Theil wahre Anforderungen, welche die Gegenwart dem frühern Zustande gegenüber geltend zu machen strebt: so die Ausbildung sicherer gesetzlicher Grundlagen für die Staaten, die Erhebung der öffentlichen Verhältnisse aus den privatrechtlichen patrimonialen Banden...”, Stahl, Friedrich Julius, Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht. 1, Aufl. Heidelberg 1833, II, inl. Stahls berömda Philosophie des Rechts utkomi flera upplagor. Ibland är äldre upplagor mer illustrativa. Jag växlar mellan att referera och översätta, beroende på relevans och behov av åskådlighet. 14 ”Der Staat soll Rechtsstaat seyn, das ist die Losung und ist auch in Wahrheit der Entwickelungstrieb der neueren Zeit”, Stahl, Philosophie des Rechts, 1856, II/2, s. 137. 15 Kant utgick från hur kunskapen framträdde, och tog därför hänsyn till förnuftets inbyggda begränsningar. Området för den tillåtna metafysiken avgränsades till de rena formerna. Kant lät alltså förnuftet göra halt vid dessa former utan att överskrida dess gränser. Kants metafysik var inte transcendent, utantranscendental. 161
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=