richard nordquist sig om det riktiga i Boströms lära. Framstående rättsvetare bekände sig till boströmianismen.7 Därför kan det finnas anledning att lyfta fram Boströms lära ur skuggan. För det krävs en bestämning av det ideologiska och vetenskapliga sammanhanget. Det övergripande ideologiska sammanhanget är övergången från ståndssamhälle till ett borgerligt samhällsskick. Enbart mot bakgrund av denna övergång blir behovet av nämnda rättsstatsideologi meningsfull. Idéhistoriker framhåller att det borgerliga samhällsskicket var själva utgångspunkten för Boströms stats- och samhällslära.8 Boström såg alltså ingen motsättning mellan å ena sidan en metafysiskt grundad monarki och ståndsriksdag och å andra sidan en statslära som byggde på uppfattningen att stat och samhälle var två olika frihetssfärer. Tydligen fanns här ingen oöverkomlig motsättning. I fråga om styrelseskicket stod Boström kvar på ett äldre stadium. I fråga om behovet av en borgerlig rättsstat var hans statslära ett önskemål om en framtida ordning. Strävan efter förnyelse inom en given historisk ram, som absolut inte tålde några reformer, var inte unik för Boström eller ens originell, utan tidstypisk. En både ideologisk och vetenskaplig parallell är Friedrich Julius Stahls lära om den formella rättsstaten. Här finns en normativt relevant hållpunkt för att lyfta fram Boström ur skuggan.9 Stahl var jurist och rättsfilosof. Han blev historiska skolans mest betydelsefulla teoretiker. Därtill var han verksam som konservativ politiker. Följaktligen spände hans lära om rättsstaten både över ideologi, juridisk metodlära och rättsdogmatik. Boström var filosof, därtill med ett deklarerat ointresse för praktiska frågor. Därför är Stahl en god utgångspunkt för en jämförelse. I den mån Boströms statslära är jämförbar med Stahls lära om den formella rättsstaten är Boström också jämförbar med de hänsyn till rättslivets praktiska behov som var utgångspunkten för historiska skolan. Syftet i det följande är att 7 Boströmianer var t ex romanisten, civilisten och encyklopedisten Ernst Viktor Nordling (1832–98) och rättsvetaren, lagberedaren och statsmannen Hjalmar Hammarskjöld (1862– 1953). 8 Nordin, op. cit., s. 29; Liedman, op. cit., s. 128 f. 9 Historiska skolan och Boström borde vara oförenliga. Historiska skolan har dock utpekats som en möjlig inspirationskälla för Boströms stats- och samhällslära. Se Geijer, Reinhold, Christopher Jacob Boström in memoriam, Ord och Bild (1916), s. 611. 159
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=