boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism nellt ämbetsmannaväsen, en i Sverige långdragen process. Här upphörde de politiska motsättningarna i alla fall tidvis till förmån för en samsyn i frågan om behovet av institutionella förändringar. Liberaler som motsatte sig statsinterventionism kunde till exempel godta att vissa institutioner som var typiska för ståndssamhället bevarades, om de reformerades för att uppfylla rättsstatens krav, trots att effekten blev en expansion av statsmakten. I historieforskningen har uttrycket rättsstatsideologi använts.3 Boströms rätts- och statslära kan uppfattas som ett originellt bidrag till denna ideologi. Villkoret var förstås att filosofiämnet hade en sådan ställning att det kunde inta både en vetenskaplig och ideologisk funktion. Under 1800-talet var teoretisk och praktisk filosofi examinationsämnen för tillträde till den juridiska fakulteten.4 Boström tog väl vara på den möjligheten genom att utarbeta sin filosofi i ett medvetet didaktiskt syfte; häri låg det verkligt originella.5 Få filosofiska system har som Boströms gjort skäl för beteckningenlära. Den som idag tar del av en läroskriftsomGrundlinjer till philosophiska statsläranassocierar nog mindre till 1800-talets meandrande och svårtillgängliga systembyggen än till 1700talets skolfilosofi. Boström framhöll att han såg som sin uppgift att utöva ett handfast inflytande i rollen som universitetslärare. Det förklarar sådana egenheter som att han var ovillig att tillgängliggöra sitt system.6 Effekten var att generationer av blivande domare och andra beslutsfattare i statens tjänst var tvungna att åtminstone av examinationsskäl övertyga 3 Identifieringen av en rättsstatsideologi bland 1800-talets liberaler finns i Nilsson, Torbjörn, Elitens svängrum. Första kammaren, staten och moderniseringen 1867–1886, Stockholm 1994, s. 265. 4 Före 1904 var hovrättsexameninträdesvägen till statliga ämbeten. För tillträde krävdes en s k juridisk preliminärexamen i humanistiska ämnen. Boströms statslära höll ställningarna ännu vid förra sekelskiftet. 5 ”Det tillhör den boströmska filosofins originella, kanske unika drag att dess helhet är utformad som en lärokurs för studenter. Den är inte [...] en tankebyggnad som till nöds kan pressas in i en pedagogisk ram. Tvärtom är systemet från början utformat som ett pensum för studenter...”, Liedman, Sven-Eric, Att förändra världen – men med måtta. Det svenska 1800talet speglat i C A Agardhs och C J Boströms liv och verk, Värnamo 1991, s. 40. 6 Boström kritiserades för bristen på publikationer och försvarade sig: ”PB[professor Boström] har åtagit sig att vara en lefvande lärare för den akademiska ungdomen, men aldrig att vara en skrifvande lärare för den svenska allmänheten.”, citat i Nordin, op. cit., s. 32. 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=