rättsstat och rättsordning: en fråga om rättens verkliga genomförande ordningens skull, bör underkasta sig lagarna. Med andra ord ska den positiva rätten (rättssatserna/rättssystemet) respekteras av de styrande likväl som vissa sociala ändamål ska uppfyllas. Det är endast inom ramen för ett bestämt rättssystem som härskarens vilja kan begränsas rättsstatligt. Denna begränsning sker oftast i respektive stats författningsurkunder. Eftersom härskaren i diktaturer inte är underordnade lagarna och diktaturer oftast saknar fungerande författningsrätt och författningsrättsordningar är diktaturer enligt Hägerström despotier. Frågan om rättssystemet och rättsstatens materiella innehåll torde enligt Hägerströms vetenskapsteoretiska program sakna ett vetenskapligt svar eftersom denna typ av normativa frågor inte kan besvaras med annat än värdeomdömen, det vill säga omdömen vilka som bäst uttrycker önskningar snarare än sanningar. Hägerströms icke-normativa grundinställning kan förklara varför han använder begreppet rättsordning i stället för rättsstat. Rättsordningsbegreppet förefaller vara mindre färgat av idealistisk filosofi och är därför ett föremål som kan undersökas empiriskt och ges en realistisk beskrivning. I den mån som rättsstatstanken ska upprätthålla ett rättighetsskydd så säkerställs detta skydd som en funktion av en existerande social ordning som upprätthåller rätten, det vill säga ett verkligt rättighetsskydd utgör en funktion av rättsordningen. Enligt Hägerströms analys ligger det således mer i rättsstatsbegreppet och därmed även i förståelsen av rättsordningen än att gällande rätt utgör uttryck av suveränens vilja. Till dessa begrepp fogas även ett implicit krav på rättssäkerhet, det vill säga att rättssystemets innehåll genom rättsordningens försorg förverkligas på ett förutsägbart och ändamålsenligt sätt. I sina texter fokuserar Hägerström mer på utförandet av rättstillämpningen än på rättssystemet. Rättssystemet utgör totaliteten av rättssatserna, medan rättsordningen är den sociala ordning som handhar dessa rättssatser. Rättssystemet är således en nödvändig förutsättning för rättsordningen – utan rättssystem, ingen rättsordning. Medan rättsordningen däremot endast utgör en möjlig social ordning som är underkastad rättssystemets rättssatser. Rättssystemets innehåll utgör därför en nödvändig premiss för rättsordningens verksamhet och i förlängningen även rätts154
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=