RS 32

maxlyles ordningsbegreppet, vilket beror på despotiers bristande regelmässighet i utövandet av den sociala ordningen (detsamma gäller för pöbelvälden). (Hägerström torde även vara kritisk mot diktaturstater eftersom dessa förklär egenintressen ochobegränsat maktbegär till allmänintresseochdärmed undergräver rättsordningenoch därmed utgör despotier eller pöbelvälden.) Kritiken och analysen av begreppet gällande rätt leder Hägerström till en förståelse av rättsstatliga tankar som en funktion av en fungerande och effektiv rättstillämpning, vilket i sin tur utgör kännetecken på en reell rättsordning (oavsett rättsreglernas materiella innehåll). Detta får flera implikationer. Den tydligaste är att demokratier och diktaturer vetenskapligt sett kommer att behandlas lika. Till exempel skulle Nazityskland och Stalintidens Sovjetunion enligt faktiska rättsstatsbegrepp utgöra rättsordningar, även om vi kan ifrågasätta om länderna verkligen uppfyllde kraven för att räknas som rättsstater i modern mening. Länderna hade rättssystem, det fanns en social ordning som genomdrev rättssystemens normer, och det fanns uppfattningar om gällande rätt. På rättssystem-nivå är de etiska bristerna dock avsevärda, (även om innehållet som sådant på en formell nivå motsvarar såväl Jellinek som Austins krav att en rättsstat är en stat där rättssystemet och gällande rätt är uttryck för härskarens vilja). På faktanivå (social nivå) verkar bristerna ha varit mindre påtagliga, eftersom båda systemen verkar ha reella och effektiva sociala ordningar för utövandet av förtryck etcetera. Den kritik som uppsalaskolan skulle rikta mot dessa länders styrelseskick skulle gälla graden av godtycke eller bristande regelmässighet i rättstillämpningen, det vill säga om den sociala ordningen uppvisade tillräckligt med brister för att kategoriseras som despotier eller pöbelvälden eller ej. Såvida inte rättsstats- och rättsordningsbegreppen vilar på en etisk värdegrund saknas kriterier för att exkludera den diktaturstater från rättsstats- och rättsordningskategorierna. Det närmaste en rättsstatslära som kan utläsas ur Hägerströms skrifter anger att varje fungerande rättsordning kräver att domarna förhåller sig till lagarna på ett sådant sätt att rättssystemets former och innehåll upprätthålls. Men det ställs även krav att härskaren, för den allmänna 153

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=