RS 32

maxlyles ströms begreppsanvändning eftersom analogier förs in under begreppet rättskällor tillsammans med ”vanerätt”, sakens natur, rättvisa och billighet med mera samtidigt som det är oklart om han avser sin egen rättskällelära eller om han hänvisar till kritiserade rättskälleuppfattningar. Den begränsning av domarens tolkningsfrihet som hanteringsreglerna (metoden) föreskriver utgör dock inte ett absolut förbud mot skönsmässighet i utläggningen av lagen. Begränsningen utgör snarare en hanteringsregel innebärande att domarens tolkningsutrymme är bundet till ett av normgivaren och sedvanlig metod objektiverat tolkningsutrymme.80 Tolkningen ska med andra ord göras inom rimliga gränser av ordens ordalydelse och de krav som samhällsintresset uppställer. Gällande rätt handlar till sitt begrepp inte om allmän laglydnad, utan om domarnas regelmässiga tillämpning av rättssystemets regler. Processreglernas och exekutionsreglernas upprätthållande (hos domstolarna) utgör därför en väsentlig del av rätten.81 Hägerström fortsätter denna tankegång i ett annat sammanhang där han konstaterar att i verkligheten är rätten endast ” … i konstitutionell ordning tillkomna regler för tvångsövning och andra därtill genom t. ex. s. k. sedvanerätt, domspraxis eller ’auctoritas iurisconsultorum’ anknutna tvångsregler [som] faktiskt komma till användning.”82 Rättssystemet är således en föreställning om idéerna, medan rättsordningen är detta systems upprätthållande genom såväl de högsta statsorganens (regering och riksdag), högsta domstolsinstansernas som högsta förvaltningsmyndigheternas försorg:83 80 Hägerström, Till frågan om den objektiva rättens begrepp I, s.18–24. 81 Hägerström, 1963b, s. 207 f. samt Fries, Inledande ord, s. XVIII. 82 Hägerström, Axel, En straffrättslig principundersökning, Svensk Juristtidning, 1939 (24): 209–225, s. 210. Mitt tillägg. 83 Hägerström, 1963b, s. 206–209. 149 Rättsordningen och rättssystemets upprätthållande Ty i idén om de regler som utgöra rättssystemet förutsättes ju att de privaträttsliga reglerna i deras hänvändning till privata personer möjligen icke upprätthållas. Rätten säger ju, att om egendomen kränkes, om kontraktet brytes etc., så inträda de eller de processuella eller exekutiva följderna. Det är då alldeles klart att rätten själv, som ju förutsätter möjligheten av reglernas icke-up-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=