rättsstat och rättsordning: en fråga om rättens verkliga genomförande av de givna rättsreglernas normer som rättsstatens och därmed rättens egentliga giltighets- och legitimitetsgrund.53 Detta ideal står således i motsats till rättsstatsuppfattningar som, utan beaktande av hur rättsreglerna i realiteten kommer till uttryck, betraktar den i staten gällande rätten såsom ett obetingat uttryck för härskarens vilja.54 Hägerström framför därmed ytterligare kritik mot tanken att rättsstatlighet skulle vara identiskt med statsviljeenlighet. Rättsstaten är enligt Hägerströms mer än en stat där härskarens vilja är lag. Frågan om hur Hägerströms rättsstatstanke och rättsordningsbegrepp svarar mot en ”thin definition of the rule of law” kan således diskuteras.55 På ett plan, när det gäller regelinnehållet, företräder Hägerström en ”thin definition”, men när det gäller genomförandet av regelinnehållet, funktionalitet med mera återfinns inslag av en så kallad ”thick definition of the rule of law”. Om vi går tillbaka till frågan om begreppet rättsordning och dess användning förefaller Hägerström genom sin användning av begreppet rättsordning kvalificera rättsstatsbegreppet då han definierar rättsordningen med utgångspunkt i konkreta fakta avseendehur samhället styrs och hur rättssatserna implementeras snarare än i den formella och abstrakta definitionen att rättsstatenär ett samhälle som har lagar (som uttrycker suveränens vilja). Ett begrepp i Hägerströms kritik av viljeteorierna som har direkt betydelse för rättsstatstanken är begreppet gällande rätt. Hägerström kritiserar den traditionella uppfattningen av begreppet gällande rätt såsom ett redan existerande föremål som direkt tillämpas av domare med flera. Den traditionella förståelsen av gällande rätt skulle innebära att gällande rätt utgör en tolkning och tillämpning av ett redan bestämt föremål och gällande rätt skulle i sådant fall vara identiskt med rättsnormerna själva. Enligt Hägerström är denna äldre uppfattning om gällande rätt logiskt 53 Hägerström, 1963b, s. 120, 123–125 och 160–165. 54 Hägerström, 1963b, s. 120. 55 Se exv. Bingham, The Rule of Law, s. 66–67 och 162. 142 Gällande rätt och rättsordningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=