maxlyles I motsats till viljeteorin påpekar Hägerström att makten, det statliga herraväldet, förutsätter rättsordningen. I de flesta stater underordnar sig härskarna lagen och härleder även sin makt till någon rättstitel. Makten är inte något härskarna tagit sig, utan något de innehar på rättslig grund. För att detta ska låta sig genomföras måste det finnas en effektiv social ordning som ger härskarnas maktanspråk reellt innehåll. Rättsordningen skapar därmed makten.48 I de samhällen där härskarna (oavsett demokratiskt sinnelag) önskar ett ordnat samhällsliv dyker rättsstatsfrågan och frågan om rättsordningen upp igen som ett sociologiskt faktum, ty: Samhällslivet tvingar även härskaren till en viss grad av laglydnad, eftersom det endast är i despotier som man kan anta att all rätt vilar på en rättsligt obunden makt,50 men Hägerström påpekar vidare att ”… där ren despoti eller pöbelvälde råder, kan man sätta i fråga, om det överhuvud existerar, någon rättsordning.”51 I samhällen som kräver säkerhet för fastställda rättigheter är inte ens suveränen rättsligt obunden.52 Detta medför att en effektiv rättsstat ytterst är en fråga om kvalificerad social effektivitet. Rättsordningen existerar endast som en faktiskt genomförd ordning av regler, det vill säga rättsstaten existerar endast om den utgör en socialt effektiv ordning av regler som genomförs med allt vad detta kan medföra för den enskildes rättigheter och skyldigheter. Analysen av förhållandet mellan rätten och staten visar att icke-absolutistiska styrelseskick, det vill säga demokratiska eller representativa styrelseskick, vilar på rättsstatsideal som anger en fasthet vid utövandet 48 Hägerström, 1961a, s. 75 ff. 49 Hägerström, 1961a, s. 76. 50 Hägerström, 1961a, s. 77. 51 Hägerström, 1961a, s. 76. 52 Hägerström, 1961a, s. 76. 141 För övrigt är att märka, att om också i den absoluta monarkien ingen konstitution binder härskaren, så blir han dock de facto, åtminstone där en mera livlig ekonomisk samfärdsel är förhanden, bunden vid en vanerättslig eller kodifierad stadgad privaträtt, huru mycket han än rent teoretiskt må vara befogad att godtyckligt ingripa i den samma. Den vanligen under sådana förhållanden förhandenvarande övertygelsen om en sådan rätts inre giltighet och upphöjdhet över konungars godtycke skänker den en faktisk kraft, gent emot vilken monarken blir vanmäktig.49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=