maxlyles Viljeteorin kan även förklara statsviljan såsom en allmän vilja som vilar på en av två grunder, den första sociologisk, den andra metafysisk. 1) Den sociologiska statsviljeteorin förklarar statsviljan som en allmän vilja och hävdar att denna vilja består av samtliga samhällsmedlemmars faktiskt samfällda vilja att rätten ska ha ett visst bestämt innehåll. 2) Den metafysiska statsviljeteorin förklarar statsviljan som identisk med en överindividuell vilja som utgör en ”rent andlig verklighet, som verkar i individernas inre och bestämmer dem till vissa [samfällda] handlingar.”38 Den sociologiska rättspositivismen, vilken hävdar att den faktiska suveränen i ett samhälle utgör rättens ursprung, har dock fördelen att: Fördelen med teorin att statsviljan utgörs av en allmänvilja är att rätten kan förklaras utan cirkelresonemang, nackdelen är att teorin saknar faktisk grund eller leder till orimligheter.40 Den sociologiska förklaringen för statsviljans relation till rätten saknar faktiskt stöd och är därmed felaktig, vilket beror på att det saknas en faktiskt existerande samfälldvilja av angiven karaktär. Enligt Hägerström motsäges denna teori därtill av det faktum att ”rätten själv begrundar och begränsar den faktiska makten”41, det vill säga i verkligheten härleds makten ur rätten, inte rätten ur makten. Den sociologiska rättspositivismen hävdar dock att rätten endast är giltig så långt som suveränen, eller makthavarna, själva efterlever lagarna.42 Enkonsetill rättens innehåll, samtidigt som statsviljan som juridisk person, dvs. som ett subjekt med statusen stat, är bestämd av gällande rätt. Teorin förklarar således orsaksförhållandet stat (statsvilja) – gällande rätt cirkulärt och är således inte en verklig teori om rätten. Se Lyles, Max, A Call for Scientific purity: Axel Hägerström’s Critique of Legal Science, Stockholm 2006, passim. 38 Hägerström, 1961a, s. 63–68. Citat från s. 68. Mitt tillägg. 39 Hägerström, 1961a, s. 70. 40 Hägerström, 1961a, s. 63–70, et passim. 41 Hägerström, 1961a, s. 95. 42 Hägerström, 1961a, s. 71. 139 [r]ätten kan utan cirkel bestämmas såsom ett system av imperativer eller viljedeklarationer utgående från vissa självständigt bestämmande personer eller personkomplexer i samhället, som genom samhällsmedlemmarnas faktiska hänsynstagande därtill konstant kunna hävda sin sålunda uttryckta vilja.39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=