maxlyles finition” inte nödvändigtvis inkluderar mänskliga rättigheter eller andra demokratiska värden.18 På en nivå finns likheter mellan Boströms stats- och rättslära och Hägerströms rätts- och statslära. I båda fallen saknar den enskilde ämbetsmannen mandat att lägga sina egna personliga intressen till grund för sina beslut.19 Ämbetsmannen ska alltid sträva mot att uppfylla statsändamålet (Boström) eller allmänintresset (Hägerström). Skillnaden är att i Boströms modell är statsändamålet teoretiskt sett absolut och statiskt och därför ett axiom i stats- och rättsläran. Statsändamålet gäller därför a priori med utgångspunkt från statens idé.20 Monarkens förvaltningsåtgärder (lagstiftning, förvaltning, politiska beslut med mera) vinner därför giltighet (bindande kraft) om de logiskt sett kan härledas ur statsändamålet eller statens idé. I Hägerströms modell utgör allmänintresset ett socialt faktum bestämt av vad de högsta statsorganen (statschef, regering och lagstiftare) eller styrande klassintressen definierar som allmänna intressen.21 Allmänintresset är därför ett relativt begrepp, dynamiskt till sin natur och endast fastställbart a posteriori, det vill säga med utgångspunkt från en faktisk social ordning, ett existerande samhälle. I sin omfattande rättsteoretiska produktion använder Hägerström begreppet ”rättsstat” sällan och då som en del av statsbegreppet: 18 Bingham, Tom, The Rule of Law, London-New York 2010, s. 66 f. och 162. 19 Lyles, Max, Christopher Jacob Boström och förvaltningen, I: Peterson, Claes (red.), Den svenska förvaltningsmodellen(s.136–148), Stockholm 2020, s.148. Se även Hägerström, Axel, Till frågan om den objektiva rättens begrepp I. Viljeteorien, Uppsala Leipzig 1917, s. 18–24. 20 För en allmän redogörelse för Boströms filosofi och läror, se Nordin, Den Boströmska skolan, s. 119–120. 21 Jfr. Hägerström, Axel, Till frågan om begreppet gällande rätt, Recension av Theorie der Rechtsquellen (Alf Ross), Tidsskrift for Retsvidenskap, 1931 (44): 48–91, s. 86 f; Hägerström, 1963a, s. 85 och 102; Hägerström, 1963c s. 251. 135 Det är bekant hur skiftande meningarna i nyare tid äro med avseende på frågan: vad är en stat? Däremot tycks alla vara ense om att till staten hör ett förhållande mellan å ena sidan en härskare, å andra sidan de behärskade. Är det Uppsalaskolan och rättsstaten: teori och kritik
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=