rättsstat och rättsordning: en fråga om rättens verkliga genomförande ideologin och den liberala ideologin märks som tydligast; enligt Boströms modell är de enskilda organ för såväl samhället som statsändamålet; enligt den liberala modellen är samhället ett organ för de enskildas ändamål. Den boströmska teorin ser samhället som uttryck för statsviljan, den liberala ser samhället som uttryck de enskildas viljor (uttryckta genom deras representanter). Medan legitimiteten i Boströms modell är delegerad från ovan, är legitimiteten i den liberala modellen given underifrån. Enligt Boströms teori är rättsstaten en stat som har till uppgift att genom lagarna förverkliga statsändamålet. Enligt den liberala modellen är rättsstatens uppgift en annan, nämligen att skydda de enskildas intressen. I Boströms teori har den verkliga eller sanna rättsstaten en specifik form, nämligenmonarkin, som utgör det enda statsskick som garanterar att det allmännas väl förverkligas oväldigt och höjt över alla privata särintressen.16 Boströms organiska statsuppfattning tillskriver monarken rollen av statsidéens eller statsändamålets fysiska uttryck. Monarken är därmed statens sinnliga representant och högsta organ. Det praktiska utövande av statsändamålet genomförs i sin tur av statens organ, ämbetsmännen.17 Rättsstaten karakteriseras således av ett monarkiskt statsskick, lagar samt ämbetsmän som agerar rationellt för statsändamålets förverkligande. I övrigt kan rättsstatens rättsregler ges vilket innehåll som helst så länge som detta innehåll svarar mot det rationella statsändamålet. Boströms rättsstatslära innehåller en specifik komponent som på ett formellt plan anger under vilka betingelser som rättsstatligheten upprätthålls, nämligen den positiva lagen. Det är genom lagens förhållningsregler, vilka är adresserade till ämbetsmännen, som statsändamålet förverkligas av statsorganen och ämbetsmännen. Bortsett från statsändamålsbegreppet innehåller den boströmska rättsstaten inte annat än formella bestämningar. Rättsstaten i Boströms modell svarar därför mot en ”thin definition of the rule of law” som till skillnad från en ”thick de16 Boström, Christopher Jacob, Satser om lag och lagstiftning, I: Edfeldt, Hans och Keijser, Gustaf Jacob (red.), Skrifter af Christopher Jacob Boström. Första delen(s. 355–418) Upsala 1883 [1883a], s. 384, 395, 407 och 414 (§ 312, pkt. 385, och § 315, pkt. 385); Boström, 1883c, s. 330 (§344). 17 Se Boström, 1883c, s. 330 (§ 344). 134
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=