rättsstat och rättsordning: en fråga om rättens verkliga genomförande Hägerström hävdar däremot att det rådande samhällets faktiska behov utgör legitimitetsgrunden för varje samhällsförändring. Likheterna mellan Boströms lära och viljeteorin är uppenbara och Hägerströms kritik av voluntaristiska statsläror fixerade vid statens eller härskarens vilja som måttstock för den gällande rätten träffar därför även Boströms rättsteori.13 För Hägerström är kontexten delvis en annan än för Boström. Under 1800-talets slut och 1900-talets början hade 1809-års regeringsform genom avskaffandet av ståndsriksdagen 1866, monarkens tillbakaskjutna roll, parlamentarismens genomslag 1917/18 samt utvecklingen mot en allmän rösträtt (slutligt genomförd 1921) åsidosatts i sina grundprinciper. I början av 1900-talet präglar pragmatism snarare än idealism den konstitutionella rätten. Lagstiftning och regeringsmakt utövas enligt konstitutionell sedvanerätt kompletterad med punktlagstiftning snarare än genom ett strikt iakttagande av de gränser som en positiv grundlag utstakade. Detta försvagar i motsvarande grad även Boströms teori att grundlagen utgör den rationella statsviljans positiva uttryck. Att samhället, den sociala ordningen, inte längre svarar emot den idealistiska samhällsfilosofins grunder/teser, såsom tanken på landet, staten, samhället som en rationellt grundad och i den sinnliga världen verksam, men ändå 12 Boström, Christopher Jacob, C. J. Boström och Hans Philosophi, I: Edfeldt, Hans och Keijser, Gustaf Jacob (red.), Skrifter af Christopher Jacob Boström. Andra delen(s. 477–508), Upsala 1883 [1883d], s. 508 (pkt. 580). Se även Boström, Christopher Jacob, Grundlinier till philosophiska statsläran, I: Edfeldt, Hans och Keijser, Gustaf Jacob (red.), Skrifter af Christopher Jacob Boström. Andra delen(s. 311–410), Upsala 1883 [1883c], s.390–395 och 406–410 (§§ 196–206 och 225–233). Mitt tillägg. Boström hade för vana att skriva om sig själv i tredje person. Referenserna till Boströms verk avser Edfeldts och Keijsers samlingsutgåva Skrifter av Christopher Jacob Boström 1–3 Boström, Uppsala 1883–1901. 13 Mer om detta nedan, s. 135-142 och 142-151. 132 Det enda förnuftsgiltiga representationssättet för folket är, enligt B.[oström] fyrståndsrepresentationen, sådan denna verkligen fanns iSverige,innan brukspatronerne infördes i borgareståndet, och i synnerhet innan den senaste förvända grundlagsförändringen (1858) egde rum, genom hvilken i samma stånd inflyttades sådana, som icke alls drifva några stadsmannayrken. Om hvarje annat representationssätt visar B.[oström], att det är intet annat än en vanvettig tillställning, hvarigenom vissa personer sättas i tillfälle att votera och besluta om andra rättigheter än sina egna, och att sålunda med sken af lag och rätt tillåta sig uppenbara rättskränkningar.12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=