maxlyles tanken på en allmän och lika rättssubjektivitet.10 I teorin innebar detta att det offentligas skyddsanordningar och utövande avgute Polizei framgent skulle tillvaratas genom de enskilda rättssubjektens privatautonomi, det vill säga fria vilja, och därmed överföras till enskilda medborgares frihetssfär från överhetens påbudssfär. Avvägningen av olika sociala intressen skulle därmed genomföras inom ramen för en liberal diskurs. Den kontext som Boströms och Hägerströms teorier om staten och rätten ska förstås inom är 1809 års regeringsform. För Boström speglar 1809 års regeringsform i allt väsentligt det rationella statsskicket.11 Motsättningar mellan det ideala andliga tillståndet och tidens relativa sinnliga behov utgjorde enligt Boströms filosofi ett skenproblem. De sanna idéerna verkade utanför det sinnliga tidssammanhanget och falsifierades därför endast skenbart av de krav som sociala förändringar och rörelser ställde. I kampen mellan det Absoluta ochdet Relativa segrade alltid det Absoluta. I Boströms läror kan det rationella statsskicket endast utmanas och vederläggas av den rationella idealismens axiom, men inte av samtidens tillfälliga opinionsyttringar. Skillnaden mellan Boströms och Hägerströms uppfattningar är att Boström hävdar att det endast är de förändringsprocesser som kan subsumerasunderdetrationellastatsändamålet(uttrycktagenom monarkens viljeyttringar) som besitter rationell legitimitet. Den boströmska uppfattningen underkänner därmed legitimiteten hos samhällsförvandlingar drivna av en social dynamik sprungen ur faktiska samhälls- eller klassintressen. Ett uttryckligt exempel på denna tankegång hos Boström är hans inställning i representationsfrågan: 10 Striden mellan patrimoniala, konservativa, liberala, demokratiska och socialistiska idéer om statsskicket utgör ett genomgående tema i de tre föreläsningsserier som ingår i Rätten ochstaten(1963).Se Hägerström, Axel, Rättsidéers uppkomst (1917), I: Fries, Martin (red.), Rätten och staten: tre föreläsningar om rätts- och statsfilosofi (s.2–118), Stockholm 1963 [1963a], s. 28, 68–69, 76, 84, 115–116; Hägerström, Axel, Stat och statsformer (1921), I: Fries, Martin (red.), Rätten och staten: tre föreläsningar om rätts- och statsfilosofi (s. 120–218), Stockholm 1963 [1963b], s. 123–125, 154–158, 160–169, 171, 176–178, 184, 186, 192–195, 199; Hägerström, Axel, Förhållandet mellan staten och rätten (1924), I: Fries, Martin (red.), Rättenoch staten: tre föreläsningar om rätts- och statsfilosofi (s. 220–272), Stockholm 1963 [1963c], s.220– 230, 234, 246, 254, 258, 261, 264–266. 11 Nordin, Den Boströmska skolan, s. 27 f. och 37 ff. 131
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=