RS 32

cyrilholm tion till vad som timat i verkligheten.23 Som vi ser ger en överblick av några tankar inom den grekiska tankevärlden ett flertal ingångar till en analys av vår idé om rättsstaten. Det är värt att påpeka att det här är en ansats – att kombineras med till exempel visualisering, samt ytterligare andra metodologiska och pedagogiska angreppssätt – för att föra undersökningen, förklaringen och förståelsen vidare i en heterodox metodologi. Jag har diskuterat en rad frågar i den här artikeln. Med början i frågan om en skriven eller en oskriven konstitution bäst skyddar rättsstaten och de värden som vi förknippar med ett gott samhälle, tycktes det finnas åtminstone ett gott skäl för att en oskriven konstitution erbjuder det bättre skyddet, nämligen att en oskriven konstitution kan vara mer följsam i relation till samhällsutvecklingen, och de konstitutionella utmaningar den kan föra med sig. Motsatsvis är en skriven konstitution mer bunden till de konstitutionella utmaningar som var aktuella vid tiden för dess tillkomst. Vidare tog jag avstamp i presidentvalet år 2016 i USA, och folkomröstningen i Storbritannien om att lämna den Europeiska unionen, för en diskussion om vikten av icke-formella normer; om hur man bör agera inom ett konstitutionellt ramverk, som ett viktigt komplement till de formella konstitutionella reglerna för att upprätthålla skyddet för de värden en konstitution skyddar. Diskussionen om konstitutioner togs som empirisk intäkt för att rättens landskap är i ständig förändring. Detta i sin tur vållar problem för den traditionella begreppsanalysen eftersom i Platons efterföljd anses begrepp som eviga och universella. I Platons envist kvardröjande metafysik är begreppens värld mer verklig och är på många sätt viktigare än den värld vi faktiskt lever i. Därefter gick jag igenom några punkter i den välkända materia som behandlar den traditionella begreppsanalysens problem. Jag gjorde det i ljuset av bland annat verklighetens undflyende 23 Aristoteles, Den nikomachiska etiken, Översättning och kommentar Mårten Ringblom, Göteborg 1978, s. 154. 123 Sammanfattning och avslutning

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=