cyrilholm och narrativa fortifikationer och uppfatta skeendet som att Väst nu står alltmer enat mot ett relativt ensamt och svagt Ryssland. I ljuset av den här diskussionen gäller huvudfrågan inte längre otillbörlig påverkan av främmande makt, utan hur vi själva vårdar den konstitutionella demokratin, rättsstaten, och skyddet för de mänskliga rättigheterna. När kontroversiella populister gör personer och relationer viktigare än konstitutioner och institutioner ligger vägen till träldom öppen. Den politiska utvecklingen i länder som Polen, Ungern och Tjeckien visar hur snabbt seklers landvinningar kan gå i motsatt riktning. Utvecklingen i USAoch Storbritannien som den beskrivits ovan tycks föreslå att en viktig fråga när det gäller att vårda erövringen av individens frihet och värdighet, samt begränsningen av maktutövning gentemot autonoma rättssubjekt, handlar om huruvida ett konstitutionellt skydd – i högre grad än vad man vanligtvis föreställer sig – vilar på uppfattningar av icke-reglerad, normativ karaktär; det vill säga, vilka handlingar är tillåtna, eller inte tillåtna, oavsett om de regleras i en konstitution? Frågan kan tyckas oskyldig i en slags teknisk mening; den avgörs helt enkelt av det konstitutionella ramverket. Ett sådant ramverk består dock, vid närmare påseende, i en inte obetydlig utsträckning av ”normer”, ”traditioner”, ”sätt att göra saker på”, som ofta är svåra att exakt sätta ord på, men som inte sällan yttrar sig just i en gemensam kod bland tjänstemän och politiker som talar om att vissa sätt att göra saker på är ”out of bounds”, ”offside” (eller annan väl vald idrottsmetafor). I normala tider ger de här ”synliga” och ”osynliga” delarna av det konstitutionella ramverket ett starkt skydd för den individuella medborgarens ställning gentemot statsmakten, och ställer upp tydliga gränser för statens maktutövning, inklusive dess utövning av tvångsmakt. De senaste åren har dock uppvisat en rad exempel där samspelet mellan de olika grenar som utövar den offentliga makten har lämnat normaltillståndet. Händelserna i USAoch Storbritannien är två övertydliga sådana exempel. Att det normala sättet att verkställa demokratin utmanas i de två stater som mer än några andra har burit rättsstatens fana högt stämmer till eftertanke. Det som i förstone verkar vara en oskyldig teknisk fråga tycks rymma en större dimension som handlar om huruvida det konstitutio111
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=