kaarlo tuori Hur har de nationella europeiska rättssystemen positionerat sig i förhållande till EU-rätt och Europakonventionen? Här finns variation men den stora linjen är kanske överraskande enhetlig. Medlemsstaterna har i stort sett accepterat EU-rättens krav på direkt effekt och företräde, samt det sätt på vilket EU-stadgan har definierat förhållandet mellan EU- och de nationella rättigheterna. Detta har ändå inte skett utan förbehåll. Så har den tyska författningsdomstolen ansett sig kompetent att granska EU-rättens och nationella EU-rättsliga åtgärders enlighet med den nationella konstitutionen på tre grunder: ultra vires, dvs. huruvida EU-institutioner har överskridit sin kompetens; kränkning av de nationella frioch grundrättigheterna; samt kränkning av den nationella konstitutionella identiteten. Vad gäller speciellt rättighetskontrollen, har den tyska författningsdomstolen formulerat sin position i den berömda solangedoktrinen: författningsdomstolen avstår från att granskaEU-rättrelaterade åtgärder på rättighetsgrunder så länge – so lange – EU-rätten själv utöver rättighetskontroll på ett tillfredsställande sätt. I den tyska domstolens kölvatten har även andra nationella domstolar med konstitutionell jurisdiktion formulerat likadana förbehåll. I Finland har grundlagsutskottet eller de högsta domstolarna ännu aldrig uttalat sig om företrädesprincipens möjliga begränsningar. Jag antar att situationen är likadan i Sverige. I sin positionering har EU-rätten aldrig accepterat nationella förbehåll till företrädesprincipen, med partiellt undantag för nationell konstitutionell identitet, som enligt artikel 4 av fördraget om Europeiska unions funktionssätt åtnjuter visst skydd även i EU-rätt. Europakonventionens ställning i nationella rättsordningar varierar beroende på, för det första, om staten i fråga följer den monistiska eller dualistiska modellen i förhållandet mellan internationell och nationell rätt, och, för det andra, på den hierarkiska ställningen av inkorporationsakten i dualistiska system. I tillägg har de flesta medlemsländerna anammat en tolkningsprincip enligt vilken inte bara vanlig lagstiftning men också grundlagen bör tolkas i enlighet med konventionen. Men såsom läget är medEU-rätten, har, såvitt jag vet, ingen medlemsstat accepterat utan förbehåll konventionens och Strasbourg-domstolens tolkningars absoluta företräde framför nationella rättighetsbestämmelser 62
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=