rättighetskontrollen i europa nisationer samt deras rättssystem. Transnationella och internationella organisationer, såsom Europeiska unionen eller Förenta nationerna, har också sina konstitutioner med motsvarande positionerande funktioner i förhållande till stater och statliga rättssystem samt andra transnationella och internationella organisationer och deras rättssystem. Detta betyder att även de partiella konstitutionella ordningarna gällande rättigheterna – det vill säga de nationella rättighetskatalogerna, Europakonventionen samt Europeiska unionens rättighetsstadga – och deras institutionella strukturer – dvs. de högsta nationella domstolarna, mänskorättsdomstolen samt EU-domstolen – positionerar sig i förhållande till andra rättssystem som kräver auktoritet i samma konstitutionella rum. Men ingenting försäkrar att positioneringarna av rättsordningar och rättssystem med överlappande krav på auktoritet står i harmoni med varandra. Åter aktualiseras frågan om företräde. Vilken positionering borde prioriteras: det nationella rättssystemets, Europakonventionens eller EU-rättens? Låt oss kasta en blick på hur EU-rättens, Europakonventionens och de nationella rättssystems rättighetsordningar har löst positioneringsuppgiften. Direkt effekt ochEU-rättens företräde hör till EU-rättens grundläggande principer. EU-domstolen har hävdat att företrädesprincipen bör tillämpas även i EU-rättens relation till den nationella konstitutionen. Hur de här grundläggande principerna tillämpas i rättighetskontrollen har bestämts av de så kallade horisontella artiklarna i EU:s rättighetsstadga, i artiklarna 51-53. Enligt artikel 51(1), riktar sig stadgan till unionens institutioner, organ och byråer och till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Vad gäller skyddsnivån, hänvisar EU-stadgans artikel 52(3) till Europakonventionen med bestämmelsen att rättigheterna som omfattas också av konventionen ska ha samma innehåll och räckvidd som i konventionen. EU-rätten kan dock försäkra ett mera långtgående skydd. Å andra sidan definierar stadgan enligt artikel 53 endast minimiskyddet i förhållandet till andra rättighetsbestämmelser, inklusive den nationella rättighetskatalogen. Det som är viktigt att minnas är att EUinte har undertecknat Europakonventionen och därmed inte direkt underkastat sig Strasbourg-domstolens jurisdiktion. 61
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=