martin sunnqvist Vilket utrymme en domare har för att bedöma ett brotts straffvärde är en viktig aspekt som definierar domarkulturen som en del av rättskulturen. Normalt är – enligt Kaarlo Tuoris modell där rätten uppfattas som indelad i skikt – förändringarna snabbast irättens ytskikt, men de är långsammare i rättskulturen och ännu långsammare i de djupaste kulturlagren. Som hovrätten påpekade år 1838 skulle det till en början bli inte bara ovant utan till och med ”litet motbjudande” att behöva döma på ett nytt och friare sätt. Detta beror på att det var fråga om en ändring i rättskulturen, idomarnas förförståelse och ide principer och metoder de använde, från den dag den nya lagstiftningen skulle träda i kraft. På ett liknande, men mindre genomgripande, sätt blev det en ändring i rättskulturen när Högsta domstolen fann att mindre vikt skulle fästas vid sådana omständigheter som kunde återges i tabeller. Även då påverkades rättskulturen, fast denna gång genom prejudikat. Man kan ställa två grundprinciper mot varandra:På den ena sidan legalitetsprincipen och principen att lika fall ska bedömas lika, på den andra sidan domarens interna oavhängighet och domarens fria bedömningsutrymme. Den enskilde ska dels få en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domare, dels bli dömd på samma sätt oavsett vilken domare som dömer i målet. Här finns en motsättning som antingen kan lösas genom mycket detaljerad lagstiftning eller genom rättspraxis och praxissammanställningar. Men vad finns det då kvar av domarens erfarenhet, människokännedom och rättskänsla i straffrättskipningen? Ska inte domaren helt fritt, och inom ramen för den individuella oavhängigheten, utgå från dessa storheter i sitt dömande, så länge resultatet håller sig inom den tillämpliga straffskalan? Som redan Skånska Hovrätten konstaterade år 1838, var det inte fråga om någon total frihet inom straffskalans ramar, utan om att på ett enhetligt sätt bedöma omständigheterna i målet.Att ta ledning av egna och andras erfarenheter blir då viktigt, liksom de system som finns för att strukturera dessa erfarenheter. Den enskilda domaren är oavhängig ”as a state of mind”, även i förhållande till andra domare och ska inte kunna utsättas för påtryckningar, men domaren ska ändå 56
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=