martin sunnqvist emellertid handla om att samla in material och få överblick, och att ”verka för en enhetlig rättstillämpning” kan handla om att sprida detta material bland domarna i någon strukturerad form. Vice ordförandenas arbete sker bl.a. genom viceordförandekonferenser och riksviceordförandekonferenser, vars protokoll kan innehålla rekommendationer och ställningstaganden om vad som enligt vice ordförandena är rätt och lämpligt. Praxisdiskussioner är ett annat sätt att göra samma sak, nämligen att samla in material, få överblick och verka för en enhetlig rättstillämpning genom diskussioner mellan domare i en domstol eller ett hovrättsområde.40 Slutligen finns det en särskild typ av litteratur som ger stöd för domarna i deras dömande. Inte bara rättsfall från Högsta domstolen och hovrätterna redovisas där, utan även vissa tingsrättsavgöranden och olika listor som enskilda domare tagit fram. Särskilt uttalat är detta på drogpraxisområdet, där böcker som ”Sterzel”41 och de s.k. chefsrådmännens listor som cirkulerade bland domarna tjänade som vägledning i straffvärdesbedömningarna. Dessa listor jämkades sedan samman, inte minst genom initiativ inom Hovrätten över Skåne och Blekinge.42 Problemen med att överföra utgångspunkterna till nya typer av narkotika ledde till att Högsta domstolen i NJA2011 s. 357 uttalade sig kritiskt om tabellerna och om en alltför automatiserad tillämpning av dem. Även om det ansågs självklart att arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är en faktor som är viktig vid straffvärdebedömning i narkotikamål,43 uttalade Högsta domstolen att ”tabeller som upprättas med utgångspunkt i art och mängd alltid är förenade med osäkerheter och därmed också risker för missvisande jämförelser”.44 Därför uttalade Högsta domstolen: ”Av det föregående följer 40 I Svea hovrätts administrativa arkiv 1948-1989 finns en serie A 12, Viceordförandekonferenser och riksviceordförandekonferenser, protokoll med bilagor, inledd 1972. I samma arkiv finns en serie A 13 Praxisdiskussioner, vilken inleds redan 1967. 41 Georg Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis m.m., Stockholm: Jure, 1998, senast Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis m.m., 7 uppl., Stockholm: Jure, 2022. 42 Martin Borgeke, ”Påföljdsbestämning i narkotikamål” i Svensk Juristtidning 2013 s. 1-70. Se även Modéer och Sunnqvist 2022 s. 479-480. 43 NJA2011 s. 357 p. 22. 44 NJA2011 s. 357 p. 25. 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=